Aftonbladet – 4 juli 1864, sida 3

linieskeppet Fredrik VI bar kl. 7 e. m. at gålt med trupper till Lyöhavn. Flottan depotfartyg — förra fregatten Bellona — har, jemväl fullastadt med trupper, blifvit natt inbogseradt till Faaborg.? De officiella berättelserna vidröra ickt med ett ord en punkt, som mycket uppta ger allas tankar, nemligen frågan huru preus sarnes öfvergång till Als kunde ske så ha stigt och utan att det var möjligt att hejds dem. Efter hvad en ofticer, som hafi vaktgöring på kusten, säger, hafva bevakningstrupperna varit ytterst uppmärksamma. Just för det att skjutningen irån de fiendtliga batterierna hade upphört och den största stillhet rådde på den motsatta kusten. väntade man att nägonting var i görningen. Då sköt plötsligt nästen som en blixt en alldeles färdig bro ut från kusten och lade sig öfver det smala sundet. Detsköts ögon. blickligen på den, men den fylldes lika ögonblickligt med preussare, hvilka vältade öfver i sådan mängd att den af 18:de regementet utsatta fältvakten måste vika tillbaka. Så fort preussarne hade fått fast fot på Als slogos med stor hastighet ytterligare 2 broar, och enligt flera berättelser är det dessutom högst sannolikt att många ha gålt öfver på båtar. Den utomordentligt snabba broslagningen förklaras så: Bakom Sandbergsskogen, som bara genom en smal fördämning är skiljd från sundet, ligger en uppdämd å eller qvarndam. Man förmodar alt preussarne hafva i denna byggt den 400 alnar långa bron alldeles färdig och sedan genombrutit fördämningen, anbragt en stark påle på hvardera sidan med ett spel, anlagt en liten jernbana längs dammens ena sida. derpå spänt ett lokomotiv vid trossar, fastgjorda vid brons öfre ända, och sålunda skjutit ut denna på en gång. Men om denna förklaring är riktig, så återstår såsom obegripligt huru kommandot på Als kan hä förblivit i okunnighet om dessa förberedelser, hvilka icke tyckas ha kunnat försiggå på blott ett par dagar och hvilka ej kunde döljas för de kringboende. Har man saknat kunskap härom, så måtte man lika litet nu som förr förstå sig på att skaffa sig underrättelse om fiendens företag. Dagbladet tör i torsdags yttrar: Fienden hår icke denna gång användt sitt artilleris öfverlägsenhet mot ose; mot ett angrepp, som på sådant sätt förkunnat sig sjelf genom kanonernas blixt och äska, var hären förberedd, och det antogs, att Als borde kunna försvara sig åtminstone i flera veckor mot en genom de refflade kanonerna förberedd landgång. Preussarne ha valt ett helt annat sätt att gå tillväga. I skydd af Stor skoven på vestra kusten af Alssund, som ej i rättan tid blef afröjd, ha de länge förberedt medlen till en öfvergång, och natten mellan tisdagen och onsdagen ha de plötsligt gjort det försök, som man antog måste inledas medelst en långvarig beskjutnin af våra försänkta batterier. Ungefär vid midnattstiden ha de, med tillhjelp af ångfartyg eller i hvarje fall ångkratt, skjutit sina pontoner ut i sundet och bildat flera broar, antagligen tre, starka nog att kunna passeras utaf en betydlig styrka uf alla tre vapenslagen. Å vår sida synes man ha varit okunnig om hvad som var förberedt och om den i Sundeved samlade hären ; ifall tillräcklig vakt hållits i sundet af våra örlogsmän och kanonbåtar, har i alla fall upptäckten af fiendens förehafvande skett för sent för att kunna förhindra detsamma, och våra vid kusten varande trupper na sålunda blifvit öfverfallna af en styrka, som var dem vida öfverlägsen. Emellertid tala redan de första rapporterna om en häftig och blodig strid, och, trots öfverraskningen, synes ett hårdnackadt motstånd ha gjorts mot fienden, hv2dan det är att hoppas, det återtåget skett på ett sådant sätt, att ingen större afdelning blifvit afskuren.