Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 3

Rätltegångsoch Polissaker. Målet angående grefce DEriszo och dalkullc Margreta Andersson. Vi fullfölja i dag meddelandet af grofre DE rizz08 förklaring: Jag vill blott nämna; att då hustru Molin in kom till den sjuka gick jag ut ur rummet, pas serade salen och tillsade Per Ersson att stanna der för att vara till hands om något tjenstebi ide behöfdes, hvarefter jag gick upp på min rum en tr. upp och, som vanligt hvarje morgon. rakade mig. Då jag efter en stunds förlopp åter kom ned till Margreth nämnde hon för mi att hon fått missfall och att fostret, dödföd blifvit insvept i ett lakan och af hustru Molin im lagdt i gn kommod i samma rum, hvilket allt jag besåg. Återstoden af dagen var jag nästan oaft brutet inne hos den ka och för de påföljande nätterna lät jag bädda åt mig på en sol ma rum för att vara nära till hands i fall hon behöfde någon hjelp. Sent en afton ett par da gar derefter tyckte jag mig förmärka en elak de jag tänka å att fostret borde nedläggas i jorden. Jag m till Margrets säng för att tala med ienne härom. men hon sof. I mitt hemland, liksom i alla andra katolska länder, får man ej i vigd jord nedlägga någon varelse som icke va: rit vid lif och emottagit dopet, än mindre ett dödfödt foster. Hvad var nu för mig att göra. Liklukten kunde verka menligt på den sjukas helsotillstånd: på mig sjelf verkade den högst obehagligt, jz nästan olidligt; min betjent Per Ersson hade gått till sängs i flygelbyggningen och måhända unde han eiler hvilken annan jag vid gården tillsade af någon fördom undandraga sig att ned. grälva fostret. Utan vidare besinning gjorde jag det derföre sjelf. Jag tog nemligen byltet sådant det låg i kommodfacket, gick ut i trädgården. gräfde en FoP och nedlade det der samt skyfflade jorden tillbaka deröfver. Om de åtgärder jag har vidtagit för att tillttaskaffa och låta besigtiga fostret, kunna den elmodige man, . som åtagit sig den oskyldigas försvar, och den frejdade vetenskapsmannen, som godhetsfullt är mig följaktig i fängelsemurars domsal, Jemna upplysningar. Sedan jag förnummit att hr domhafvanden. för att undvika dubbla reskostnader för nämnd och åklagare, icke täimnade företaga målet anende Margret förr än den 8 Juli, till hvilken ag andra mål voro utsatta att å länsfängelset rekomma, anmodade jag en person att på landskansliet deponera kostnaden för extra ting. Denne berättade der, på gitven anledning, hvilka fruktlösa åtgärder jag vidtagit för att få fostret på förhand besigtigadt. Hr landssekreteraren yttrade att sådan besigtning rätteligen borde rrättas af provincialläkaren och att om jag å bestämd tid nu förlidne lördag infunne mig å egendomen Kill, så ville hr landssekreteraren föranstalta derom att länsman Collenius vore mig till mötes för att taga hand om fostret och nskicka det till provincialläkaren. Atföljd af väradshöfding Möller infann jag mig å den utatta tiden. Länge väntade vi förgälves. Slutigen fi ctog jag en undersökning i trädgården. På det ställe der jag nedlagt det i lakanet in;vepta fostret, fann jag till min förundran jorlen vara uppgräftd till fullt samma djuplek som ag gräft den grunda grafven och något vidare omkrets. Af Jordens beskaftenhet syntes tydigt att denna gräfning egt rum innan gräset nu örlidne vår slagit rot. varken jag eller den illtalade Margret har varit på Kihl sedan vi iyttade derifrån den 22 Mars innevarande år, lå jag, efter att hafva sålt egendomen, reste örst till Sala och några veckor derefter, under esan och hela tiden åtföljd af henne, inflyttade å min nuvarande egendom Carlslund, belägen id Korsnäs station. Huru fostret härifrån bortkommit kan jag ej förklara annorlunda än på rissningens område, och hvad tjenar det till. På vägen från Kihl träffade vi vid Skurebro järdingsmannen Rystedt, och på min förfrågan var länsman var sprang han in på krogen, varifrån länsman utkom och samtalade med väradshöfdingen Möller och med mig. — Han isste ingenting om den tillämnade förrättninen. Vi återvände till hufvudstaden och länsnan tillbaka till krogen. — Det tillkommer ej nig att förklara hans okunnighet äfven i det allet. N. S. G. dErizeo. Efter uppläsandet af grefvens försvarsskrift tälldes ytterligare några frågor till anklagade Margret och till en början om huru länge fostret egat inne i rummet, hvarpå hon likasom grefren uppgaf att det omlindadt med ett lakan förÅrbödlbet it eb far re Petr lukt från kommoden. Först då b