Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 2

?Daily Telegraph? för den 24 Juni innehåller en ledande artikel som bereder engelsmännen på att det afgörande ögonbliceket, då valet skall ske mellan krig och fred, snart skall komma. Det är lyckligt, säger nämnde tidning, att ovissheten ändtligen skall upphöra, ty sjelfva ovädret är mindre fruktansvärdt är den tryckande och qvalmiga luft som föregår det, till och med när det är blod, men icke regn, som skall strömma ut öfver jorden. England, fortfar tidningen, är ifrigare efter fred än något annat folk, och det blyges icke öfver att denna sinnesstämning till stor del härleder sig från dess handelsintressen, enär det just genom sin handel har måktigt verkat 1 civilisationens tfjenst. I nu förevarande fall har England mer än någonsin hyst betänkligheter mot ett krig, dels emedan det folk, mot hvilket det skulle kämpa, är en gammul allierad och af beslägtad stam, dels emedan det vet hurudant tillståndet är i Europa och att Eogland ej kan gripa till vapen utan att framkalla ett krig, hvars följder äro oberäkneliga. Om kriget ändock blir oundvikligt skall England icke ett ögonblick besinna sig, älven om det skulle stå alldeles ensamt, ty det vill icke stiga ned från den höga rang som det hittills har intagit i Europa. Om det en gång ryggade tillbaka för det härmed förenade ansvaret, skulle det innan gärdeles lång tid förflutit komma ämpa för sin egen tillvaro. Från den hn, å England icke ärdigt alt stödja sina ord med ha ndling, säger Daily Telegraph till slut, Il dess förföll datera i Det finns vissa saker som det ej kan tåla. Det har funnit sig i mycket för fredens skull och det har tålmodigt hört på ett språk eom det i andra tider skulle för längesedan ha besvarat med ett slag, men det ville icke taga del i ett europeiskt krigs blodbad förrän allt var drifvet till det yttersta. De tyska makterna, som ha blifvit gjorda dristiga genom dess hållning och på det uslaste sätt misstogo sig om anledningen härtill, ha ej förstått att sätta en gräns för sina orättmätiga anspråk, och deras sednaste cyniskt fräcka förklaring att de ville å in på en skiljedom med vilkor att det stode dem fritt att förkasta hvarje utslag som ginge dem emot, är af precis samma slag som de många andra skamlösa orden och handlingarne från det hållet. Med bedröfvelse och allvar, medgn ädel sorgt som Englands motståndare icke besitta nog själsstorhet att fatta, vänder det sig fördenskull bort sedan man har uttömt dess långmodighet. Det hoppas ännu, fastän allt hopp i delta ögonblick synes vara ute, att det skall finnas någon möjlighet att undgå den hotande olyckan, men det är beredt på det värsta, och den röst eom så länge och så ihärdigt har talat fredens sak skall ljuda som en krigstrumpet öfver Europa när det, sedan allt hopp om en fredlig uppgörelse är ute, såsom sitt ultimatum uttalar det enda ordet: krig!? De stora engelska tidningarne föra på det hela taget ett mycket krigiskt språk. FEndast Cobdens tidning Star råder England att hålla sig helt och hållet aflägset från striden. Times finner det mycket naturligt att Danmark föredrager kriget framför en längre vapenhvila, under hvilken förtrycset och germaniseringssträfvandet fortfara Slesvig. Det anser sig förvissadt att Engand skall hindra ett anfall på de danska jarne, men vet icke hvad regeringen ämvar göra i afseende på fastlandet. Parlanentet skall nu sörja för att nationaläran cke blir kränkt och att landet strängt uppyller sina nationella pligter. Hvad det z Ja