Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 2

vi gå eden och höja fanan? Kamrater! tillade han, i det han såg sig omkring; denne gamle man talar som om han menade allvarsamt. Ja, han skulle neppeligen våga skratta oss i skägget ! SNi torde kanske ba sett honom, svarade Calchas, för inte fullt fyrtio år tillbaka, såsom jag sjelf gjorde på Syriens soliga slätter; men nu kunna ni imte få se honom förr än en näfve stoft höljer eder anna och ett dödsmynt sitter emellan edra äppar. Då ni öfverfarit den mörka floden, väntar han er på den andra stranden. Gladiatorerna sågo på hvarandra. Hvad menar han?? sade de. Ar han tokig? ?Ar han en avgur?? PÖfvar han magiska konster?? Rufus sträckte nu upp hufvudet öfver sina kamrater och sade: ?Vill ni att vi skola tro på hvad vi inte kunna 8e?? Den gamle mannen slog sin mantel omkring sina axlar med minen hos en som bereder sig på att utveckla en sats. Allt hvad han önskade var att man måtte skänka honom ett uppmärksamt öra. ?Hvilken är den ädlaste gåfvan?, frågade han, 7en stark kropp eller ett tappert hjerta? De flesta af er ha många gånger täktat på arenan; svara mig nu uppriktigt, hvilkendera är del som segrar, modet eller styrkan?? Modet!? ropade alla på en gång, med undantag af Euchenor, som mumlade någonting om skicklighet och god tur, såsom bättre än någondera. Och likväl kunnen I inte se det7, återtog Calchas. Viljen I väl derföre påstå att det inte finnes till? Finnes det väl någon af er som inte känner någon saknad, någonfing som brister honom i hans dagliga lif?