Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 3

Skål, den första skålen Sverges konung gäller, Han, som näst vår Herre, våra öden styr, Må vi honom kraftigt bistå om det smäller, Glada honom lyda, när han ropar: fyr! Letve konung Carl, ja, dåne. led från led, Hurra för vår konung här på Sannahed. Finns det något qvar uti den der buteljen, Broder Wadman, då på nytt i glasen häll! Vi till president uti den här konseljea Med acklamation dig välja här i qväll. Du, som är så trind. så rund och fryntlig med, Passar just till värdshusvärd på Sannahed. Andra skåln, märk väl, den gäller fosterlandet, Dyra, glada Sverge, perlan uti Nord. Fastare hvar dag det knytas må det bandet, Som oss fäster vid vår kära fosterjord. Jag i botten dricker, ni gör väl så med, Skåln för gamla Sverge när på Sannahed. Medan vi här smutta tycker jag det vore Ej ur vägen att vi tömde en pokal För vår vän i vester för den gamle Nore, Med dess höga klippor, fjellar utan tal. Stolte broder, blif ej vid oss alltför kjea. Om vi hurra för dig här på Sannahed. Och så må vi dricka för den vackra Dana, Se, hur blodet flyter ur de öppna sår; Se, hur stolt hon är, höljd i en blodig fana, Hennes är vårt hjerta och vår bästa tår. Att hon segra skall, o Bismarck, blif ej vred, Om vi ge oss hin på det vid Sannahed. Fyll igen — dock nu blott en och annan droppe, Att det ej af varan går för mycket åt, Ty det kunde hända, att vi fick på moppe Om befälet kom och tittade hitåt. Fast — om man än skulle bli en smula sned, Hvad gör det för en gång här på Sannahed. För skarpskyttesaken denna gång jag klingar, Som vårt hjerta, våra sinnen satt i brand, .X För idn, som uppå känslans hvita vingar, Segrande sig bredde öfver stad och land. Mäktiga försyn, ditt milda hägn bered Åt den sak, som samlat oss på Sannahed! Komme fienden från vester eller öster, Vi beredda stå ätt taga honom mot. Höje diplomater sedan sina röster, Oss skall icke skrämma deras fina hot. Kämpande för hem och härd i täta led Stå då vi, som glamma nu på Sannahed. Dock, jag ser det lider med den der buteljen, Drickom broderligen inbördes till slut. Somnom sen på halmen, så att vid reveljen VMuntra, krya vi i morgon rycka ut. Sanske blir det hett och svårt i våra led, Ven man är ?ej blott till lyst? på Sannahed. Sors för tusan. en sak höll jag på att glömma, Att jag kom i håg den var då riktigt väl. syllen i igen, det sista glaset tömma Må vi för vårt tappra, artiga befäl. et har fört oss hit, det för oss hemåt med, uefve alla chefer ifrån Sannahed. sen till allra sist jag ville förrn jag slöte röreslå ett glas för sjelfva detta fält, Itt det frukter bäre vårt skarpskyttemöte, Itt vi ej så snart må glömma våra tält, utt till våra hem vi blott må föra med Wngenöäma minnen ifrån Sannahed.