Har jag då icke rätt när jag säger att tyskarne äro ännu större narrar än skälmar, om det nu, glömskt af så a och så dyrköpta lärdomer, åter tacksamt antager den a alliansen? För deras egen räkning äro an och vinsten deraf dem väl unnade, de komma att skörda hvad deras gerningar värda äro, men... ?Men? — invänder någon — hvad riskera de väl, då vesterns makter, civilisationens stortaliga fanbärare, icke orka röra på sig för att hindra deras planer? De ha ju gärdet så godt som uppgifvet.? Ja, kanske ... Dock — härom i ett nytt kapitel. Håkan Röde.