Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 3

RAnske ... Dock — härom i ett nytt kapitel. Håkan Röde. Ett otryckt poom af Vitalis. Vitalis förkärlek för den humoristiska poesien är för vännerna af denna skalds sångmö väl bekant. Det var ock dikter af denna art, som längst sysselsatte honom, och bland dem ett komiskt och polemiskt poem af större omfång: ?Svenska akademier?, hvilket han dock jemte alla sina öfriga handskrifter kort före sin död uppbrände. I sitt företal till Vitalis skrifter uttalar Geijer, som ur minnet anför åtskilliga bitar ur ifrågavarande poem, den förmodan, att några Vitalis vänner skulle ega afskrifter af detsamma. Denna Geijers förmodan hade dock, då någon bekräftelse af densamma under årens Topp ieke kunnat vinnas, blif. vit öfvergifven, tills slutligen vid genomgåendet af Franzeds efterlemnade papper Tör utgifvandet af en ny upplaga af hans skritter, bland desså papper hittades en afskrift af det meranämnda poemet. Då, såsom Geijer upplyser, det ifrågavarande poemet sysselsatte skalden ännu under de sista dagarne af hans lefnad, måste man antaga, alt den bland Franzens papper funna afskriften endast är ett fragment, såsom ock å afskriften är angifvet. Men äfven i detta fragmentariska skick är poemet en vinst för vår litteratur. Det har blifvit UpsalaPosten meddeladt, och återgifva vi det här efter nämnde tidning: Svenska akademien. Fragment af Vitalis. Men högt uppå fjällen det ståndar en sal. Der temperaturen nästan för sval; Ty talares ord kring munnen förfrysa I Och i talarens skägg som takisar I Men aldrig de hinna åhörarens Om det skedde, skulle han frysa Der sitta kring salen aderton männer, Deras namn statskalendern man känner. Men midt uti s ndar ett bord På rankiga fötter i högan Nord. N r mot Julen lida, Och Solen ej mer något ljus kan sprida. Gå de Aderton upp i sitt atgudahus Och sprida i Norden ett underbart ljus. Milton talar om mi 0 ligt. Deremot är detta ljuset osynligt. -— De Adertonsätta sig nu till bord, Bj att äta, men tala I Samma verkan som Att alla, som kä Det bordet, som midt i salen stå Nu namn.af smakens domstol Visst kan ett Bord, det finna v ta man smakens domstol . som duger att äta också, igen finnas derpå. Men sådant snömos m här man tillagar De nordiska gommar icke behagar. Ty enligt kon Ödumblas diet Man trakterar med rimfrost vår allmänhet, Den fro som kring skaldernas läppar rimmar I deri kallade skåldetimmar. Men Dir ren står upp från sin stol. I I synen us som-en morgonsol. Och sig till den samlade ska Med en penningpung i sina händer, Och säger: Efter Rättens beslut Komma skottpengar här att delas ut, I I fall några skyttar finnas bland eder, Som lagt någon forntida hjelte neder — Ty en Hjelte på denna här verldens ö Ej måste blott på slag Itet dö: Vi här beslutit att andra gången g Han också måste dräpas i sången. Då fram en man utur hopen steg, Med fryntliga ögon på pungen bleg, Och sade: Jag hafver manligt spänt bälte Med Baltzar Horn, den beryktade hjelte. Ty som han ej drunknade i Svensksund, Så har jag hittat uppå det fund Att i min Aganip ce honom få ka Och i diktens LR som en kattunge dränka. — Då sade den vördige direktör: (E Stor heder och tack skall du hafva derför -—Du riklig belöning derför skall njuta: . Vi betala kontant och ak rig vi pruta. ; Här giver jag dig en gyllene slant ; : Om du den F ter i pant, l Man långt ädlare dryck skall fram åt dig ställa, : Oden bekom vid Mimers källa, : han engång i en törstig stund j atte ögat i pant för att I: ska sin mund. ; a öj derför dina tankar från gruset. ch var hos oss såsom barn i husei — Många hedersb nkar i templet stå Vi borde väl någon finna uppå, 4 Der du på ärone an sitta. Men. som du ej sjelf tör vägen hitta, Så vill jag sjelf som är gammal och van Ledsaga din fot på ärans ban. -Ich talarn sig reste så stolt ifrån stolen Som en furu under den kyliga polen eh förde med ståt och ceremoni Som en brud det underbara Geni ram till den odödlighetsgifvande stol, Att af skaldelifvet represc ntera Jess lekamliga del, om icke mera. — rv den akademiske kung t i vädret sin penningpun r Och ropade högt till den meniga s Om någon mandråpare än månde v Vill jag ej statens skottpengar spara, jag dervid intet intresse har. Telst jag dem ej af milt eget tar. — ån man nu månde med makt sig armbåga 1 r högen fram och till tror