Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 3

högst på jorden, hvilkas ömhet de måstc tillspillogitva här på jorden, och dem de. med det nya ljus som för dem sjelfva had: uppgått, knappt -kunde hoppas få se i er anban verld. Pla kallade hbjeltebragder för tjena icke alltid det företräde, hvarpå de göra anspråk framför den menskliga svag heten, då de tecknas med glödande färger på häldens blad. Mången menniska förmår, så a upp sig till en stor kraft ansträngning, äfven om det gäller att dö pi schavotten eller i breschen; men att dag efter dag, år efter år, föra ett oåfbrutet krig mot våra närmaste och dyraste, vär egen beqvämlighet och trefnad, ja våra egna svagheter och böjelser, — dertill behöfves hjelp och stöd ar en makt, som hvar: ken finnes utom eller inom, eller någon. städes på jorden, utan måste komma till den bedjande direkt och oaflåtligt ifrån ofvan. Emellertid är exemplet af en i ordets verkliga betydelse, sann kristen aldrig utan sin verkan på dem, som lefva under dess ständiga inflytelse. Afven Eleuzar älskade och vördade sin broder högre än någonting på jorden, förutom sin ärelystnad och gin tro; medan Mariamne, hvilkens förtroendefulla och ömma sinnelag gjorde henne villig att:mottaga de ganningar, som Calchas icke försummade något tillfälle att meddela henne, småningom och nästan omärkligt tillegnade sig dens åsigter och tro, hvilkens lagliga lefverne var så rent, upphöjdt och mt, och till hvilken hon dessutom hade vant sig att blicka upp såsom till sin rådgilvare i svårigheter och sin tillflykt i bekymmer. Det var nu också Calchas hvilkens läsning hon afbröt, der han satt med pergamentet framför sig, hvilket sällan kom ur hans hand, åter och åter igen studerande dessa syriska typer, liksom sjömannen rådfrågar sitt sjökort, aldrig tröttnade att samla kunskaper för sin bliltvande kurs och inprö lande i sitt minne den kosa han redan till. ryggalagt. Det var till Calchas hon hade