Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 3

beslutit vända sig för att söka tröst öfver att Isca icke kom och bistånd att få sc honom igen — ehuru hon visst icke ens för sig sjelf medgaf, att detta var hennes afsigt eller ön: Emellertid sysslade hon beskäftigt omkring den gamle, mera inställsamt än vanligt, och då hon fann hans uppärksamhet alltjomt upptagen af det han hade för handen, lade hon den ena handen lätt på hans axel och strök med den andra upp de glesa gråa hår, som hade förirrat sig ned åt pannan. Han såg upp med ett vänligt leende. Hvad står på, lillvännen min? sade han med det smekande diminutiv, hvarmed han plägat tilltala henne ända ifrån bennes barndom. Du tycks ha ovanligt brådt i dag med dina husliga bestyr. Skall det hä rummet städas och fejas för någon gäst? Min bror gör inga bekantskaper häri Rom, och vi ha inte gifvit någon främmande så mycket som en bit mat sedan vi kommo hit, med undantag af den der hederlige barbaren, som du hade med dig hem här om qvällen. Kommer han kanske tillbaka i afton? En glödande rodnad öfverfor hennes ante, men när den försvann, kunde Calchas icke undgå att märka, att hon var blekare än vanligt, och hennes sätt, eljest så lugnt och stillsamt, var nu oroligt och feber aktigt. Kors, svarade hon hur skall jag kunna veta hvad barbaren gör eller tänker göra? Det var ju blott en tillfällighet som förde honom till vår tysta boning första gången, och så framt icke slumpen fogar annorlunda, är det väl icke troligt att vi någonsin få se honom mera. Hon vände sig bort medan hon talade, och försökte göra sin röst stadig samt gifya den ett uttryck af kall likgili t, men misslyckades jämmerligen i det I ket. Det finnes ingen så stor makt som slumpen, sade Calchas och blickade henne forskande in i ögat. tJag vet det, svarade Mariamne, vemo