Aftonbladet – 27 juni 1864, sida 3

den känner icke hvartill de kunskaper, som den sjelf saknar, kunna duga, den vet icke att hvarje vetande kan föra menniskans tankar till hennes skapare, till Gud; och man må väl fråga om hela svenska presterskapet bör räknas till last det att möjligen någon dess medlem står på samma tänkandets och vetandets ståndpunkt som denna allmoge, när han antingen glömmer eller kanske också aldrig rätt erfarit att hvarje i folkskolan meddelad undervisning räcker honom handen, ja, ett godt och kraftigt handfåg vid undervisningen af hans katekumeni. Hvad sålunda nu blifvit sagt, det ingriper äfven uti, och belyses derjemte af hvad insändaren önskar svara på den frågan: Böra presterna skiljas från ordförandeskapet i folkskolan? — samt Denna frågan besvaras med nej. Ty af presterna äro nu mera flera för, än emot folkskolan, men af församlingsboerna äro ännu flera emot, än för densamma; och i begge fallen må man gerna räkna de likgiltige såsom varande emot, emedan äfven här äller att ?den, som icke är med mig, han är emot mig?. Väl finnas inom hvarje församling personer, som älska och gynna folkskolan, insändaren vet en socken, der en derinom boende person för folkskolan uppoffrat fullt 40.000 rdr af egna tillgångar, men ännu höra dessa personer till fåtalet, ehvad de äro herrar eller bönder. Folkskolan är nemligen en inrättning, som ännu icke vunnit fullgod anklang hos mängden af folket, icke ens i alla de församlingar, der presten med allvar, värma och nit sökt och söker bevisa folkskolans nytta. Hufvudorsaken härtill ligger icke just deri, att skolans gagn ieke alltid inses, ehuru äfven detta är en orsak, utan fastmera deri, att skolan kräfver öppnande på kassakistang lock, icke en gång, utan ofta. Skolan föder inom församlingen årligen ett foster, som benämnes utgift, utom folkskoleafgiften, som af kronans uppbördsmän insamlas. Och ordet utgift är det kinkigaste ordet i bondens — ja, hvarföre icke äfven säga — i herremannens lexikon. Utgiften för folkskolan, eller som at folkskolan på ett eller annat sätt alstras, är för de flesta personer intet en hårsmån närmare det kärleksfulla hjertat, än någon annan utgift. Herremannen har vanligen privat undervisning hemma för sina barn, derest han ieke redan håller dem vid ett elementarläroverk: folkskolan blir då icke rätt kär, när hon kräfver penningar; — och redan förut ar visadt att få äro af allmogen de, som ännu med klarhet se hvilken skattkammare, hvarur de ösa med fulla händer, deras barn hafva i skolan, hvarföre denna äfven blifver okär, så snart fråga uppstår om utgift, om kostnad, hvartill ock, oberäknadt skolans underhåll. skolmaterielens vidmakthållande, lärarens aflöning 0. s. v., likväl, såsom den icke minsta, kan räknas barnens ordentliga och flitiga skolgång. , År det då skäl att presten skiljes frå ordförandeskapet i skolrådet ? Man vill invända att presten äfven väl är en församlingsbo. som får bidraga med afgift till och i och för folkskolan. — Sanat! Men hos honom äro likväl dels skyldigheten, den moraliska alltid, den borgerliga så länge han är skolrådets ordförande, dels detta, att han i någon män (denna vare nu större eller mindre) lärt sig veta hvartill kunskap är nyttig, verkande orsaker dertill, att han mäste mera, än lekmannen, vårda och främja skolan och skolgången, och han har dessutom den konsistoriella sporren (antingen denna nu är hvassare eller slöare) som eggar honom att uppfylla sin skyldighet, på samma gång som opinionens gissel obarmhertigt omkringsvänger honom, derest han icke är upplysningens målsman. Kan man då säga att lekmannen har så mänga skäl till att vara folkskolan buld: som presten har? Man torde väl få svara: nej! Härtill kommer att, sedan presten nu mera är skiljd från mångfaldiga olikartade kommunalbestyr. som förr obehörigt för presten såsom sådan. upptogo hans tid, har sannerligen han mera, än någon annan, till alt egna sig åt folkskolans våd. Sannt är alt säsom ofvan är sagt, i mången församling finnas lekmän, som äro angelägna och ömma om folkskolan, men lika sannt är alt i de flesta församlingar skall möta svårighet, att finna en annan man, som bättre in presten vakar öfver folkskolans väl: ty låt vara att prester ännu finnas, som icke söra för detta väl allt hvad de borde göra (— finnes någon mennska, som gör allt det goda, som den borde göra? —), svårare blir det att i hvarje församling finnå en lekman, som gör det mera och bättre, som är lämpligare till att kunna göra det och på hvilken man kan hafva större fodran att han gör det. Författaren af artiklarne folkskolan och presterskapet? har äfven vidrört presterskapets förhällande till sockenbiblotekerna : och insändaren skulle väl yttra några ord derom, men då hvad dervid skulle kunna sägas blefve af ungefär samma innehåll, som det ofvan sagda, må det lemnas å sido. Endast derom torde få påminnes, att fustän prester finnas, som visa eller visa afvoghet FS a a a a ET