Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 2

lembetet, med åberopande af 23 i förord ning för böter, hvilka skulle blifvit ådömda : i 15 mål, af hvilka icke något var upp-l. salt; 3:0 genom skrifvelse af den 21 April l 1854 emot samma rådman K. och vissa ledamöter i rädhusrätten, för dröjsmål med aflemnande till verkställighet af två utslag rörande häktade personer, hvarigenom dessas lidanden och kronans kostnad för deras fångvård ökats, och 4:0 genom skrifvelse af den 12 Januari 1853 emot samma rådman K., för det att vid anställd inspektion år 1851 i Norra Möre härads arkiv, han, som förrättat 1846 års sommarting i häradet, endast till en del uppsatt domboken, hvilken för öfrigt bestält af minnesanteckningar, och för det att ban, oaktadt nödigt rådrum härtill medgilvits honom, icke kunnat förmås att nämnda brister i domboken. afhjelpa. Samtidigt med nu nämnda åtal hafva icke mind:e än elfva andra, dels af justitiekan-lers: mbetet dels af Göta hofrätt emot ledamöter i Kalmar rådhusrätt varit hos hof rätten anhängiga. Derunder och genom skriftvexlingen i hofrätten har utrönts att rådhusrättens dombok för år 1850, och den för Norra Möre häradsrätt för 1846 blifvit kompletterade (den sednare dock först 1854) genom rådman K:s försorg; hvaremot i afseende på de anmärkta bristerna i 1851 och 52 års dombok vid Kalmar rådhusrätt, vederbörande förklarat, att bristerna numera icke kunde afhjelpas, i anseende till beskaffenhe.en af de minnesanteckningar, som fö ändamålet vore att tillgå. Horrättens sätt att behandla alla dessa klagomål är ingalunda minst anmärkningsvärdt. Ehuru i några bland dessa mål särskildt skriftvexlats, har likväl på advokatHiskalsembetets framställning, hofrätten funnit lämpligt att i ett sammanhang företaga pröfningen al dem alla, och för denna pröftning har, då man räknar tiden från den första åtalsreqvisitionen och till den dag, då hofrättens utslag ändtligen meddelades, nio år förflutit. Borgmästaren samt rådman K. dömdes i ena bot förlustiga innehafvande borgmästarembete och rådmansbeställning under elt år; två andra ledamöter i rätten böttälldes för embetstörsummelse, hvarjemie de begge förstnämnda ålades utgifva åtskilliga ersättningsbelopp: Då i denna tidning redan meddelats den vidiyftiga skriftvexlingen i anledning afj stiticombudsmannens åtalsreqvisition mot verstäthällareembetets kansli för långsamhet i utsökningsärendens behandling, för hvilket åtal i embetsberättelsen fullständigt redogöres, anse vi oss nu endast böra omförmäla, alt, evär styrkt blifvit, det oskäligt lång tid förflutit innan utslag meddelats i 85 ar underståihållaren och i 18 af biträdande polismästaren havdlagda mål, fälldes den förre till 300 rdr och sednare till 50 rdr böter af Svea hofrält — och är detta utslag å ingendera sidan öfverklagadt. Uppå ansökning af värden å Hölel Rydberg i hufvudstaden, hade öfverstäthällareningen angående vilkoren för törsäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, beviljat honom genom resolution den 27 September 1859 att utöfva dylik utskänkningsrättighet under tio månader; hvilken tillåtelse sedermera trenne gånger förnyats, en gång för 10 och två gånger för 6 månader, hvarje gång mot erläggande af stadgad afgift förskoitsvis. Justit: ombudsmannen ansåg likvisst icke den åberopade å förevarande tall tillämplig. Deri medgilves att vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af annan anledning kauv komma i fråga att under endast någon del af året utöfvus, må för kortare tid än år? bränvinsutskänkning utöfva. Då intet af anförda fall ver tillämpligt i a ende på utskänkningen å Hötel så förordnades åtal mot öfverståthållarec betet för de ofvan omförmälda tillständ solutionerna. I sin förklaring anförde nämnde embete såsom orsak till bifaller att vid det tilljälle då särskild värd antc å HO Rydberg, någon utskänkningsrättighet i var ledig, hvaremot å andra sidan invändes dels att den vanliga utvägen att hyra dy rättighet kunnat af hotellvärden begagnats, och dels att, enligt hvad arstadens handelsoch cekonomikollegium styrkts, under åren 11860 och 1861 ett stort antal sådava utI skänkningsrättigheter varit lediga och ä offentlig auktion försölts. I sin förklaring anförde underståthällaren och polismästaren, att uti det hus, der itrågavarande hotell för resande är in jemväl funnes eu enskild klubb ?Stora säl skapet?, att till en början restaurationsrörelsen på beege dessa ställen bedrilvits af en enda person, äfvensom utskänkning af sj rituosa på grund af endast en tillständsres lution, hvilken Stora sällskapet af ålder intt; alt då sedermera särskilda restauantagits för Sällskapet och Hötelet, st vurit ait för det sednare stället särskild utskänkningsrättighet beviljades; att sådan ock meddelats för kortare tid än ett år, hvurigenom 23 i den åberopade förordningen icke blifvit öfverträdd, och att bifall till ansökningen hvarje gång förordats af ordföranden för grosshandelssocietetens deputerade, såsom disponenter at Hötel Rydberg — hvarjemte antyddes, att då värden inropade en utskänkningsrättighet, afgiften icke motsvarude den inkomst som rättigheten medförde, hvadan den förhöjda skatten komme att drabba andra föremål, såsom bostad och mat, -— Häremot anmärkte justitieombudsmannen, bland annnat, att genom öfverståthållarembetets åtgärd hade hotellvy den beredts en förmån mot lägre atgift än öfriga värdshusvärdar; att derjemte hade en tillståndsresolution gilvits retroaktiv verkan, hvarigenom hotellvärden utan någon vederbörlig tillåtelse idkat utskänknin 0 vä I