Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 2

tappra, kurtiserad af vackra och benudrad af snillrika män. Några af dem hade slaoit an på hennes inbillning, för några hade hon hyst ett visst tycke, ät några hade hon rattat och några inbillade hon sig att hon at. Men en sådan innerlig och passionerad längtan hade hon aldrig förr kännt. Utan dess nyhet skulle den rent af varit pmsam. En blyg flicka skulle blifvit skrämd deraf; men Valeria var icke någon sådan. Hon om en gvinna som jemte hela sitt köns ilver och häftighet egde en mans ihärdighet och beslutsamhet. Som hon icke kunde besegra sin känsla föll det henne helt naturligt att tillfredsställa den. Jog har ett bud till Licinius?, sade hon då hon på morgonen satt vid sin toilett, i det bon på summa gång vände sig bort från spegeln och lät det Jånga bruna håret nedfalla öfver ansigtet likt en slöja. Jog har något att säga honom som jag inte vill ekrilva, på det alt inte andra ögon mätte få se det. Kan du säga mig, Myrrhina, huru jag bäst skulle kunna meddela honom det? Kammarjungfrun var allt för slug och skarpsynt lör att föreslå det onekhgen i högsta grad lätta arrangementet af et enskildt sammanträffande, eller att erbjuda sina egna tjenster, hvilka i ömtåliga fall flera gånger förut hade blifvit tagna i anspråk. Myrrhina försted sin egen fördel allt för väl för att tveka att hjelpa sin herrskarinna i hennes bryderi. Hon antog derför en min af villrådighet och djup eftertanke, lade tingret på parnan och yttrade slutligen, som om det varit resultatet af ett djupt eftersionande: 7Skulle inte det sikraste vara att anförtro saken åt någon pålitlig, förtrogen sluf??