Den engelska ministeren anstränger sig på allt sätt, för att genom hotelser kunnö inverka på Tyskland, eller åtminstone Preussen, och förmå detta till koncessioner i afseende på delningsförslaget. Göras ej dessa eftergifter, kan fara vara värdt, att den påiryckande allmänna meningen i England tramtvingar en katastrof, som måhända har till verkan kriget. För att enligt beräkning sälunda imponera på Tyskland, säges lor Russell haiva uppmanat Frankrike att förena sig med England, för att förhindra ett förnyadt utbrott af kriget derigenom, att de läte sina flottor gemensamt begifva sig till Östers, Frankrike har förkastat förslaget, troligen mest derföre att det Russell ska förslaget blott afsåg en demonstration, utan tvång att i nödfall deltaga i kriget. För att emellertid göra något, har regeringen låtit sin ofta omtalade kanalflotta begifva sig till Spithead, för att i nödfall afla derifrån till Östersjön. Korsör Avis? vill till och med veta, atti Nyborg på Fyen förfrågningar gjorts från England, om en engelsk flotta, i händelse af dess ankomst till danska farvattnen, skulle der i staden kunna erhålla nödig proviant, isynnerhet af grönsaker och färskt kött. Att engelska parlamentet skall veta öfvervaka regeringens ätgärder i delta hänseende kan man finna deraf, att lord Ellenborough i öfverhuset bebådat sig skola tillspörja ministrarne, om kanalflottan förstärkts, för att eventualiteter blockera Tysklands hamnar. De tyska organerna börja framhålla utsigterna till ett mera omfattande krig. En pariserkorrespondent till den bekanta Kreuz. Zeit. säger, att lord Russell meddelat kabinettet i Tuilerierna, att England ej skall betänka sig på ett krig mot Tyskland, i fall Preussen och errike visa dess förslag tillbaka. I de officiela franska kretsarne hetviflar man icke, att detta är Englands fulla allvar. Den liberala Köln. Zeit. menar, att förvecklingarne i den slesvig-holsteinska frågan nått sin höjdpunkt, att en: dast tyska förbundet uppriktigt sträfvar efter en slesvig-holsteinsk lösning, medan de öfriga makterna endast tänka på sin egen fördel, att England isynnerhet är mycket förbittradt på Preussen, och att sedan kejsarens af Ryssland ankomst till Tyskland mycket lifliga underhandlingar förts mellan London och Paris. ?Under denna förvirringa — tillägger bladet — skuil det säkerligen vara på tiden, att ifrigt uppmana de tyska makterna, att de, såframt det absurda (!) vilkoret om Kiel och Rendsborg uppgilves, taga de neutrala på orden (d. v. gå in på Slie-linien) och hellre sluta en red, genom hvilken i hvarje händelse ett stort framsteg göres i Tysklands utveckling, än att låta det komma till ett verldskrig, hvarunder Tyskland, om HSlesvig-Holstein fortfarande skall vara stridsämnet, i sjelfva VIND TTER YORK ESA TRES LS AM