Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 3

riktigt vältalig då det blef fråga om att utgjuta sig ötver ett så angenämt ämne, som sin nye väns skönhet och ståtliga gestalt. Han är så stark som en oxe, patron, sade han, och vig som en panter. Hand och fot och ögon hålla allesammans takten, alldeles som en dansarflickas. Han har ett rådjurs lätta steg, och en vildkatts språng. Och så skulle han ta sig så bra ut på arenan, med det vackra, unga ansigtet ofvanpå den höga och starka halsen, som liknar en Herkules. Om han blefve besegrad skulle gqvinnorna genast rädda honom. Ja, en af e vackraste och ädlaste damerna i Rom lät sin bärstol hålla midt på gatan då vi vandrade tillsammans, och bad honom komma fram och tala med henne, Också var han fullt ut lika lång och dubbelt så vacker som sjelfva liburnierne, som buro henne på sina axlar. Tribunen skrattade af full hals åt gladiatorns vältalighet; men Damasippus, som ständigt höll sina ögon fästade på sin patron, tyckte sig märka att hans skratt var mera ondskefullt än vanligt, och att det var en förställd munterhet i den röst, hvarmed han begärde vidare underrättelser om denne unge Apollo och om den dam, på hvilken hans utseende tycktes hafva gjort ett så djupt intryck. Jag känner de flesta ef de förnäma da merna till utseendet, svarade den hederlige kämpen. Man glömmer, min själ, inte så lätt de ansigten man ser vända åt en i arenan, man har sin svärdspets riktad mot motståndarens hals, och de bedja en stöta till eller skona honom. Men af alla ansigten jag sett under soltältet, finnes det intet som ser ner så lugnt och så skönt på en dödlig strid, gom den ädla Valerias.