Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 3

att den icke utesluter från Danmark någo enda man med danska känslor och dansk språk.? Enligt Morning Post skola de danska full mäktige i konferenssammanträdet den 2 Jun hafva afgifvit en så lydande förklaring: När vid Londontraktatens afslutande den nu sarande konungen af Danmark antog det på hc nom fallna valet till den då regerande konur sens efterträdare, dikterades hans maj s be siut hufvudsakligen och väsentligen af det fast hopp, att Europa skulle veta att upprätthäll vad det erkänt och genom detta högtidliga fön lrag stadfästat såsom rätt. H. maj:t ville ick zenom sitt afslag lägga hinder i sen emot at len danska monarkiens integritet erhölle en yt serligare garanti för sin varaktighet, och ha visste genom de afståenden och de uppoffringar som de arfsberättigade gjorde, att han genon ijörslagets antagande ej komprometterade någon rätt. Sedan har ställningen ändrat sig oci hans maj:t har måst finna sig på ett högst hård tt besviken. Trots hans egna och hans troge tillgifna folks ansträngningar, detta folk, son var hans enda stöd för utförandet af ett verk hvartill nästan hela Europa gifvit sitt bifall, nöd sades hans maj:t taga i betraktande den möj igheten att hans förhoppningar ej skulle gå fullbordan. Om det måste så vara, om de euro peiska makterna verkligen önska att öfvergifvi Londontraktaten, så skulle hans maj:t, för at undvika fiendtligheternas förnyade utbrott, e motsätta sig ett områdesafträdande, likväl alltic under den förutsättning att han derigenom ick blott erhölle fred, utan äfven en oafhängig, full autonomisk existens för den återstående delen a hans stater, samt under det vilkor, att de af trädda områdenas framtida öde ej utan dera: Bifall fastställdes. Den danska regeringen anta ger således i principen det förslag, som i sist: sammankomsten blifvit gjordt af lord Russell fö fredens återställande mellan Danmark och de båda tyrska stormakterna. Men på det den fred. hvilken på det innerligaste efterlängtas, må blif. va verklig, måste den byggas på alla de vilkor. som äro nödvändiga för att tillförskkra Danmark en oafhängighet, hvartill det är berättigadt. Jen politiska oafhängighet, som Londontrakta. ten skulle tillförsäkra det, och för hvars bevarande det danska folket icke har tvekat att ensamt inlåta sig uti en blodig strid mot krafter. som voro dess egna långt öfverlägsna. De dan ska fullmäktige känna sig förpligtade att från letta ögonblick anmärka, att det för de offer nan önskar ålägga Danmark finnes gränser. som Jen danska regeringen ej kan öfverskrida. Danmarks nya as är en litsfråga för detta lant Det är nödvändigt att det har en gräns, som ö verensstämmer med dess militära och kommersiella intressen, och denna gräns bör bestämmas med tillräckliga garantier. Det är äfven en annan punkt, i afseende på hvilken den danska egermgen förbehåller sig sin fulla frihet. Det blott. på alldeles särskilda vilkor som hans maj:t skall samtycka till att afstå hertigdömet Lauenburg. Detta land erhölls på sin tid af konungen af Danmark i utbyte mot en del af Pommern säsom en Sgelvaleni för konungariket Norge, hvilket uppoffrades för den europeiska tredens återställande, och det är alldeles främmande för den stridsfråga, som framkallat det nuvarande kriget. Slutligen böra de fullmäktige förbehålla sin regering fullständig frihet att åter ntaga den ställning, som hon oafvikligen vidnållit intill detta ögonblick på grundvalen af Londontraktaten, så snart hon ser att det inlende och vilkorliga öfvergifvandet af denna ning icke leder till ett billigt och rättvist ordnande, e nadt att träda i stället för vilkoren oo Cam ma traltat