Aftonbladet – 20 juni 1864, sida 3

hvars oafhängighet på grund af dess läge är af intresse för hela Europa, är Frankrikes naturlige bundsförvandt i händelse af fett konutinentalkrig, och aldrig heller svikit deraf följande förpligtelser. — Ryssland är I mera bundet än Frankrike, emedan Londontraktaten förnämligast afslöts genom dess inflytelse; men hvad det egenthgen vill är svårt att säga, då det varit mycket fåordigt: blott så mycket synes algjordt, att det under polska frågans tyngd stödjer Tyskland; och personer, som se längt in i framtiden, tro fullt och fast, att det vill dela Danmarks och Skandinaviens ruiner med Preussen. Bland de neutrala makter, som undertecknat Londontraktaten, finner man dessutom Sverge-Norge, som likaledes iär omedelbart intresseradt i dansktyska striden: ja dessa intressen äro till och med så stora, alt man i början häpnar att finna detta rike bland de neutrala, och förvåningen ökas då man erinrar sig att knappt ett halft är före krigets utbrott underhandlingar pågingo mellan kabinetten i Köpenhamn och Stockholm om en defensiv allians. Ungefär i medlet af Oktober sistlidet år var man ej blott ense om traktatens hufvudgrunder, utan äfven om dess enskilda punkter, och kung Fredrik VII hade gifvit sin utrikesminister Hall fullmakt att afsluta den: men Parisertraktaten af den 21 Nov. 1855 nödgade svensk-norska kabinettet att rådfråga de två makter, som garanterat det mot hvarje angrepp af Ryssland, och häruti låg första grunden till uppskofvet. Kort derefter, den 15 Nov., afled Fredrik VIL några dagar sednare antog kung Kristian IX den nya danska författningen för de angelägenheter, som äro gemensamma för det egentliga Danmark och Slesvig, och ingenting antydde någon förändring i svenska regeringens afsigter. Först i slutet af November förklarade den plötsligen sitt fasta beslut att icke afeluta förhandlingarne. Hvad orsaken än var till detta afbrott, litade man dock i Köpenhamn på att de tyska armeernas Öölfverskridande af Eidern ofelbart skulle framkalla en skandinavisk demonstration. Missräkningen var mycket stor, då man såg sig tvungen att uppge detta hopp, och det var ingen brist på betraktelser med anledning deraf. Här är icke rötta stället att anföra dem, men man kan likväl påpeka det stora nederlag, som den skandinaviska! saken derigenom led. Unionen mellan de tre rikena, som i högsta grad intresserar Europa och hvar och en af de tre nordiska staterna, sväfvar för ögonblicket i allvursam a. Antingen den svensk-norska regeringen dragit sig tillbaka på grund at mande påtryckning, enligt hvad det påstås, eller emedan den känt sig för sv hotad af för stor fara, synes det emel afgjordt att den begält ett fel genom att icke erbjuda Denmark en medverkan, som skulle upprävthållit dettas mod. Man kan! visst icke, såsom några gjort, påbörda sven; ska kabinetiet hemliga planer att draga fördel af sin grannes olycka, då en sådan poi rider mot Carl NV:s karakter, och amma kan sägas om grefve Muanderström, hvilken gilvit ett så kraftigt svar på lord I ls not i September 15 Om Sverge emot all rimligbet och sundt för-! nuft hade uppgjort en sådan beräkning, skulle det ha begått ett stort fel: tv den skandinaviska uniouen kan icke skapas med ens, den kan blott med det vilkor ega bestånd, till lycka för Europa och Norden, att hvart och ett af de tre folk, som äro bestämda att bilda den, förblifver oantastadt och aktadt. Intetdera har i sinnet att söka ett ok hos sina bröder, välja sig en herre ibland dem, och om en sådan union skull öfverensstämma med nutidens önskningar och intressen, kan den bringas till stånd och gå sin utveckling till mötes endast genom ömsesidig hängifvenhet, icke genom egoistisk beraknuivg. Det är al vigt att denna sanning uppfattas cj blott i Stockholm, der man säkerligen är tillräckligt upplyst i detta hänseende, utan äfven i de stora riken, som i detta ögonblick äro kallade att värna Europas intressen, emedan det i sådant fall skall blifva dem klart, att Danmarks undergång i hög grad antastar den skandinaviska statsgruppens oafhängighet, hvilken är af ett så gagneligt intlytande.? Efter dessa anmärkningar öfvergår hr Gellroy till en kort och klar framställning af striden mellan Danmark och Tyskland. Danmark har dervid rätten så bestämdt på sin sida, att det utan fruktan för utgången kunde lemna sin sak till hvilken opuartisk domstol som helst. Det är! att vända upp och ner på alla begrepp när: tyskarne tala om hertigdömenas förtryckan: e af danskarne, hvilka på den korta tidrymden af femton år befästat det konstituuonella systemet under de osäkraste förhällanden och beständigt ufsett ati gifva Slesvig del af sin egen irihet, men derulti blifvit hindrade af tyskarne. Detsamma gäller om klagomålen öfver nationelt förtryck i Slesvig, säframt man icke dermed menar den skandinaviska befolkningen, com befinner sig på sitt eget område, men hotas med alt bli iörjagad af de inträngande tyskarne. Slesvigarne äro danska undersåter, : hvad språk de än må tala, och i verkligBERNS NEO RNA TEST S SN EADS OB GAY NSTSITRE