Aftonbladet – 20 juni 1864, sida 3

KAPITLET X. Militär-tribunen Uti portiken till ett af de praktfullaste husen i Rom törnade tvenne män emot hvarandra vid morgongryningens svaga dager. Utrop af otålighet följdes af ett ömsesidigt igenkännande och ett hjertligt skratt, då Damasippus och Oarses, frigitna och trogna klienter ät Julius Placidus, märkte hvarandras ifver att uppvakta deras gemensamma atron. De hade stigit upp ur sina singar innan det ännu var dager, och skyndat hit för att vara de första att helsa tribunen vid hans morgonmottagning. De hade emellertid redan funnit den siora salen full med en brokig samling af vänner, klienter och underhafvande. Damasippus var en kort, undersättsig man med dyster blick och ett skurkaktigt leende. Oarses var en blek, stilla och mycket precis personlighet. Men med denna bestämda olikhet i sit yttre var dock ett uttryck af samvetslös och inbiten skurkaktighet gemensamt för dem båda. Damasippus sade nu till Oarses med en axelryckning af tillgjord vedervilja: ?Det torde dröja hela timmar innan han kommer att taga emot 033. Se bara på denna lumpna skara af parasiter och smickrare! De skola följa sin patron till badet och belägra honom till och med i sängen. Ack, min vän, Rom är inte längre en ort der en hederlig man kan vistas! Härpå svarade Oarses i låg och ödmjök ton: Flugorna samla sig omkring honingen; men den uppriktigaste tacksamhet och tillgifvenhet föra dig och mig, min värde broder, till den lysande tribunens sida.? Deruti har du rätt?, genmälde Damasippus. Det är bedröfbgt att se huru de fleeta klienternas heandlingssätt bestämmes af låga och smutsiga afsigter. En hederlig man håller på att bli lika sällsynt i Rom! som i Athen. Det var annorlunda i republikens dagar — i den gyllenb tiden — under de goda gomla tiderna!