Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 2

Helsolära, eller kunskapen om den friska och sjuka menniskan, af dr Carl Ernst Bock, professor uti pathologisk anatomi vid universitetet i Leipzig. 4:de delen, utgörande supplement till sjelfva helsoläran. (Stockholm P. G. Berg 1864.) Detia arbete är al författaren utgifvet såsom supplement till hans förträffliga helsolära, som redan förl. år varit tillgänglig i bokhandeln ; men denna nya produkt af den lärde tyske läkarens intresse för sin vetenskop och nit att gagna menskligheten tillika ett sjelfständigt verk, som icke står i något omedelbart sammanhang med helsoläran, en särskild afhandling i samma ämne, som dock på ett högst förtjenstfullt sätt kompletterar helsoläran. Bokens tendens och innehåll framställas uti förordet till ölversättningen, som följer: ?Det arbete, som härmed ölve rlemnas 1 läsarens händer, har till hufvudsyfte, att framhälla och bekämpa de mest framstående af de orsaker, hvilka inverka skadligt på menniskornas kroppsliga helsa och andliga kraft, motverka mensklighetens förkofran samt från generation till generation allt mer och mer undergräfva menniskornas kroppsoch själskrafter. Den utmärkte vetenskapsman, som är detta arbetes författare, prof. Carl Ernst Bock, är en af Tysklands anseddaste anatomer och en varm anhängare af den nya, rationella medicinens reformerande åsigter. Han framhåller klart och åskådligt den okunnighet om menniskokroppens väsende och organism, de fördomar, den vidskepelse och vantro, det charlataneri och bedrägeri, hvilka alla, hvar och en i sin mån, samverka till menniskornas förderf och motarbeta förnultigare åsigters spridande bland allmänheten, i fråga om kroppens rätla värd, helsans och krafternas underhållande samt sjukdomars botande. Författaren, som tillbragt hela sitt verksamma lif i ka vetenskapens tjenst och, unrigt beklädande af lärostolen för patologi omi vid universiletet i LeipZig, haft tillfälle ett göra sig förtrolig med det ämne han afhudlar, uppträder med brinnande nit och det lifligaste intresse mot vår tids misstag och svaga sidor, ifråga om så väl den friska som sjuka kroppens vård samt gisslar skonslöst allt det charlataner som tyvärr änuu frodas på detta fält. Han i många afseenden högt lärorika verk torde derföre kunna anses vara ett ord i sinom tid och detta i den djupaste och allvarligaste den medicins der mån; me Det är sannerligen i hög g önskli att man ändtligen börjar bygga ägtets vård till kropp och själ på verklig kännedom om den menskliga arelsens organism och de naturkrafter, som verka inom densamma, i stället för att, säsom hitills, i många afseenden famla i dunkla, orediga föreställningar derom; och hvarje menniskovän mäste innerligt önska, att det kuliurstadium ej måtte vara långt aflägset, då uppfostrans förnämsta uppgift kommer att unses vara, att bibringa menniskorna riktig kännedom om huru de böra vårda sin egen samt det uppväxande g tets kroppsliga och andliga helsa. Hvilken massa fördomar och vidskepelser man har alt möta och bekämpa på detta fält framhåller författaren med lifliga färger och det vore önskligt, att kraften af hans argumenter och värmen i hans framställningsält måtte bland svenska läsare framkalla en liflig öfvertygelse om vigten af en rationellare helsovård samt älven i vårt land förskaffa det allmännyttiga ändamål, som äsyftas med detta verk, det erkännande detsamma utan tvifvel förtjenar.? Bokens hufvudafdelningar afhandla följande ämnen: Naturens oorganiska och organiska riken; organismer med nervsydet uppväxdnde