Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 2

i en anboren frändskap. Hr Grafströms sångmö är bland oss så känd, dess egendomlignhet så länge älskad och värderad, att en karakteristik deraf knappt är af nöden. Vi känna alla dess mera formsköna än färgrika drag; en viss blekhet, om man så fär uttrycka sig, men ej härrörande af någon sjuklighet, utan af tänkande. —?Rena tankar uttryckta i rent språk?, detta för mången bland dagens skalder så svårfunna problem har af författaren blifvit löst på ett lika lyckligt som egendomligt sätt. De i denna del upptagna stycken äro till större delen förut offentliggjorda; alla utmärka de sig genom denna klarhet i komposition och renhet i diktion, som är denna skald egen, och i dem, som under en eller annan form teckna den höga Nordens skaplynne, tycker man sig förnimma det friska doftet från urskogarne, de renande och stärkande vindfläktarne från Köhlens bergsträckor.