Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 2

En gammal ek, en gräsmatta jemn och mjuk som sammet, ulliga moln drifvande öfver det blåa himlahvaltvet och en förtjusande gestalt, klädd i hvit drägt, kommande uppåt glad, blyg, darrande och rädd, för att träfia sin romerska älskare på den utsatta mötesplatsen — sådan är den syn han nu ser framför sig. Nu är hon i hans armar. De rika, bruna lockarne sprida sig öfver hans bröstharnesk, och de blåa ögonen se upp i hans egna, stålande af den kärlekseld som brinner endast en gång i ens lif. Det är en ung qvinna, strålande af skönhet och ädel qvinlighet. Jemte sin nations rundade gestalt, rena drag och bländande hy eger hon en högboren ätts mod och stånd aktighet och en trollkraft, halft befallande, halft lekfull, som är henne helt och hållet egen. Det finnes qvinnor hvilka, då de en gäng letat sig väg till en mans hjerta, helt och hället genomtränga det med sitt inflytande. Testa semel imbuta div servabit odorem.? Kärlet som en gång innehållit denna kost liga och sällsynta vätska, är sedan för alltid impregneradt med dess doft, och om nytt vin hälles derpå, har det en sällsam bismak af det gamla. Hon är en af dem, och han känner det allt för väl. Det borde icke hafva funnits något gemensamt mellan dessa två, den britiske chefens dotter och den romerske inkräktaren. Men ett stillestånd är afslutadt mellan de båda nationerna — ett stillestånd hvarun. ler missämjans låga ännu brinner under askan, färdig att vid första tillfälle blossa upp ill en hög flamma, och de hafva träffavarandra händelsevis och blifvit förda tillsammans af omständigheterna, till dess nyt ikenheten förvandlat sig till intresse, intreset växt till tycke, och tycket mognat tilli