Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 2

statens bekostnad spridd till landets alla socknar. Häfte efter häfte, uppfyldt af historiska berättelser, naturbetraktelser, poemer och andra oskyldiga saker, utkom och distribuerades. Tidskriften skulle utgöra en ädse och lugnt flödande källa för folkets bildning och dess vatten jemnt fördelas öfver hela det vidsträckta område, som det var bestämdt att uppfriska Om verkningarne uf ett sådant arbete icke genast framträdde dagen, kunde man dock med tillförsigt hoppas, att de icke skulle uteblifva. Planen var vacker och väl tänkt. Men efter loppet af ett antal år förnummos från olika håll klagomål deröfver, att skriften aldrig kom till sin bestämmelse, aldrig hann så långt som till allmogens händer. Länge hade dessa klagomål inga vidare följder, och först när rörelsen för sockenbibliotekers anlägvande blef allmännare, gjordes allvar afsaken. Man kunde på förhand ungefär gissa, hvar de distribuerade exemplaren egentligen stannat, och konstorierna blefvo ålagda att utreda förhållandet och tillse, att tidskriften icke blefve folket undanhållen. Från en mängd prestgårdar eller konsistoriiarkiver skedde nu en stor utvandring af mer eller mindre defekta årgångar utaf Läsning för Folket? till folkskolornas och sockenbibliotekernas lokaler. Att denna vandring å ett eller annat ställe varit förenad med äfventyr kan inhemtas af följande insända uppsats: Till redaktionen af Handels-Tidningen! Anhälles ödmjukast om införande i tidningen (ö ljande: a Då i berättelsen öfver skolinspektionen i Ödsmål, införd i n:r 124 af Handels-Tidningen för den 1 dennes, förekommer, att de af staten skänkta exemplaren af Läsning för Folket ära uttagne, men lära vara förskingrade, och deraf måhända kunde slutas, att de under skollärarens vård blifvit förskingrade; ber jag få upplysa, huru dermed förhåller sig. Då jag för 9(2 år sedan tillträdde skolan i Ödsmål, voro nämnda exemplar icke uttagna; men på min begäran lät dåvarande pastor, kontraktsprosten Lundbeck, uttaga dem, och då jag vid budets hemkomst s prosten och begärde att få dem i enlighet med sitt ändamål, ade prosten sig icke tro det vara meningen med dem att de skulle tillhöra skolan, utan ville han sjelf utdela dem: följakthgen fick jag dem icke. Prosten utlemnade dem sedan, tillika med åtskilliga andra skrifter som domkapitlet medindt, till tvenne personer i socknen; och de exemplar, som icke hos dem förstördes, utspridt flera håll, utan att sedermera komma till itta. Jag fick blott den iran att på åtskilliga ställen se ett och annat blad af dem. Så gick med skulle tillhöra Norum. a biskopsvisitationen härstädes anmäldes förhålland och jag vill minnas h. h. biskopen yttrade att det då vore sterbhusets skyldighet att inköpa andra i stället. Sådant har naturligtvis icke skett, då ingen vidare påstått det; men skolan gick emellertid i mistning af infann mig I dem — något hvarmed den väl får vara nöjd. Ödsmål den 14 Juni 1864. N. Olsson? m—L mono