Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 2

Underrättolser från Danmark. Utsigterna för Augustenborgaren, hvilka nyss voro så lotfvande, hafva ögonskenligen iter försämrats. Det står fast att man i Berlin af den vanligtvis slutne och förbehållsamme mannen ej lyckats erhålla sådana löften och förbindelser för framtiden, som skulle fängslat honom vid den preussiska politiken. Bismarck lär isynnerhet varit angelägen att försäkra sig om prinsens medverkan till den demokratiska slesvigholsteinska författningens af 1848 kullstörtande. Men ehuru det ej är otroligt, att prinsen i den frågan tänker temligen lika med hr Bismarck, skall han dock af ren försigtighet icke förbundit sig till någonting. Ponen i Bismarcks organer inom pressen är mycket spetsig emot prinsen. Man tycker dem redan indirekt understödja de med de augustenborgska täflande oldenburgska anspråken. Det heter älven, att man under idana förhållanden kan vänta att få se Preussen understödja personalunionen. Bland de politiska kombinationer, som uppdykat med de oldenburgska anspråken, är äfven en, hvars förverkligande vore ingenting mindre in önskvärdt för norden. Det skulle nemligen ligga i Rysslands plan att, sedan det lyckats göra storhertigen af Oldenburg eller hans kusin, prins Petter af Oldenburg till herrskare af den nya staten Slesvig-HolsteinLauenburg, förmå konungen af Danmark abdikera till hans förmån, då man hade danska helstaten såsom ett slags ryskt vasallvike återstäldt. Det kan ej nekas, att en sådan kombination ligger inom möjlighetens nråde, men den har för mycket emot sig att den behöfver inge några allvarsamma farhågor,