Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 2

de juden den vådliga banan med denno starka energi och kallt beräknande djerfhet som utcjorde ett af hufvuddragen i hans arakter, Ännu en klunk af det Libanonska vinet tjenade till att öka deras bekantskap, och Eleazar förstod att med en synnerlig takt och fyndighet aflocka briten alla underrättelser han kunde meddela rörande hans motståndares, tribunens, vanor och företag, medan han endast syntes föra en värds vanliga belefvade mtal med s Escas svar voro alla öppna och rättframma säsom hela hans karakter, ehuru hans tankar oftg vandrade bort till Mariamne. Afven han hyste icke någon synnerlig tillgifvenhet för Placidus, utan ivärlom denna antipati, som en hederlig man så ofta känner för skurken, Emeilertid hade Calchas återvändt till läsningen af sin pergamentsrulle, på hvilken brodern allt emellanåt kastade blickar af oförstäldt förakt, ehuru den läsande var den person han på jorden mest älskade och respekterade. Mariamne gick frem och äter i rummet och kastade då och då en hemlig blick på sin räddares vackra ansigte och ståtliga gestalt, högligen gillande hvad hon såg. En gång möttes deras ögon, och judinnan rod: nade af blygsel ända upp till tinningarne, Sålunda förflöt tiden hastigt, natten skred framåt och vinet var a utdrucket, då Esca steg upp för att taga farväl. ?Du har gjort mig en god och sällsynt tjenst?, sade Eleazar, i äet han medan han talade förde handen till sitt bröst och under sin grofva klädnad framtog en juvel af ett betydligt värde — en tjenst som hvarken tacksamhet eller belöning någonsin kan vedergälla; emellertid ber jag dig mottaga denna lilla obetydlighet såsom ett minne af den och hans dofter, hvilka härstamma ån ett folk, som aldrig förlåter en oförtt och aldrig glömmer en bevisad välgerning? Blodet steg upp till Escas panna och ett