Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 3

reform, som fordras af samhällets allmänna intresse, eller förhala dess verkställighet? Kanske kunde det vara någon billighet, som talade för att bejaka denna fråga, om de intresserade producenterna hade kunnat och bort göra räkning på, att den lag, hvars bibehållande de tordra, skulle vara evig, men om denna evighet hvarken uttryckligen eller tyst blifvit garanterad dem af lagtiftaren, vore det i högste grad orättvist att tillägga det skydd de åtnjuta karakteren af en väl förvärfvad rättighet, under det att så mänga andra intressen, som äro lika lagliga och väl lika mycket värda uppmärksamhet som deras, dagligen åsidosättas vid den framåtskridande utvecklingen af de sociala förhållanden och Jagar, som styra den ekonomiska verlden. Intet nytt förfaringssätt införes i industrien, hvarken i afseende å produktionen eller omsättningen, inga nya kKommunikationsvägar från ett ställe till ett annat skapas, utan att förlust deraf uppstär för de företag, som begagna de gamla förfaringssätten eller de gamla kommunikationsvägarne. Ingen förändring af betydenhet försiggår i de lagar, som styra formen för eller verkningarne af det sociala lifvets handlingar, utan att några individers ställning i vissa hänseenden derigenom försämras. Men har man någonsin betraktat dessa förluster såsom lika många orättvisor, från hvilka lagstiftaren borde afhålla sig och inför hvilka utvecklingen skulle afstanna. Man respekterar eller bör respektera välförvärfvade rättigheter, det vill sä förmåner, som äro definitivt förvärfvade i forntiden under en nu afskaffad lags välde, men deremot icke de förhoppningar, som denna lag väckt till lif, de förmåner, som den har lofvat för framtiden. Lagstiftaren alltid berättigad och i stånd till att förändra de gällande lagarne, så framt ha icke uttryckligen afstätt denna rätt till förmån för privata intressen. som dessa lagar synna. Men häraf följer, att utöfningen denna rätt leder, när en sådan afsägelse icke finnes, till eventualiteter, som alla mäste förutse och som en hvar måste söka utt belrygga sig emot genom sina egna krafer, likasom landtmannen mäste betrygga sig mot hagel, boskapssjukdom 0. s. Vv. De män, som samhällets framsteg såra Her tillintetgöra under sitt framätskridande, vöra sig ofta skyldiga till denna sammanblandning af välförvärfvade rättigheter och if de intressen, som äro förbundna med le särskilda etablissementerna. Man har tt stora skaror af arbetare betrakta sig som kränkta i sina rättigheter genom wpplinningen af maskiner, byilka för ögonslicket beröfvade dem arbete. Men var lock icke deras anspråk tusen gånger mera irsäktligt än det industriidkarne göra sig skyldiga till, då de skrika öfver en tullreorm. som hotar deras framtidsintressen ?