Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 3

ländska arbetarne uppehälle? Kan det folk anses rikt, hvars förbrukare förses på den billigaste marknaden, under det arbetarne icke kunna förtjena så mycket, att de kunna lefva? : Den styrka, som tyckes ligga i denna invändning, beror på, att man förutsätter, att de inhemska arbetarne, hvilka skulle ha kunnat frambringa de varor, som den utländska industrien anskalfar för bättre pris, skulle bli sysslolösa, utan inkomst och utan arbetslön. Den inhemska industrien kan t. everera bomullsgarn, men då den utländska industrien förskaffar oss detta fö bättre pris, föredraga vi det. Men, säga skyddsmännen, till följd deraf skulle alla de, som hittills lefvat af bomullsspinneri, bli tvungna att gå sysslol samt förlora sina inkomster och sin arbetslön. De uppoffras således för förbrukarne af bomullsgarn. Denna tanke, hvars enfaldighet för öfrigt är påtaglig, går ut från en förutsättning, som icke heller nämnes, men hvars ohållbarhet är handgriplig. Det förutsättes nemligen, att produkterna af den utländska industrien gifvas oss för intet utan någon ersättning från vår sida. De främmande varorna få vi emellertid icke till skänks, utan de säljas till oss, så att vi måste betala för dem hvad de äro värda. Men hvarmed betala vi, utom med produkterna af den inhemska verksamheten ? ed penningar, skall man kanske svara; men dessa penningar. hvarifrån ha vi fått dem? Vi ha icke sjelfva producerat dem, utan blott förskaltat oss dem genom att viva produkter af vår verksamhet i stället. Det är således påtagligt, att vår förbrukning af utländska produkter alltid erfordrar arbete, som kan förskafla oss dem, och vi kunna icke importera utländska produkter utan att exportera inhemska produkter till motsvarande värde. Men skall icke förbrukningen af utländska varor sälta en mindre qvantitet arbete i gång än som skulle ha varit händelsen, om vi användt dylika varor, frambragta af den inhemska idustrien? Tvärtom, den skall sätta en större mängd arbete i gång, ty omfånget af irbete i ett land bestämmes af den massa kapital, som kan användas dertill, och denna massa kapital blir större och verflödigare, ju mera ekonomiskt det användes och ju hastigare d.t förökas. Det är tydligt, att orsaken till att man föredrager utländska varor för de motsvarande inhemska är den, att de kosta mindre. Men att de kosta mindre vill just säga, att man i utbyte för dem gifver mindre arbete än motsvarande inhemska produkter skulle koa. Således skall samma kapitalmängd va att förfoga öfver en större massa arvete, d. v. s. den kan underhålla ett större antal arbetare än som vore fallet om varan blifvit producerad till högre pris inom landet. A andra sidan skola förbrukarne, derigenom att de få de utländska varorna billigare, föröka sina inkomster och såsom följd deraf sin formåga att spara. Men följden häraf skall åter bli, att deras kapitaler växa och dermed den vel af kapitalet, som användes till det nationella arbetet och som underhåller arbetarne. Ett exempel skull lätt förtydliga förhållandet. Låtom oss antaga, att det qvuntum bomullsgarn, som behölves här i andet, kan levereras af de inhemska produ enterna till ett pris af 212 millioner rdr rit, hvaremot vi kunna få det från England för 2 millioner rdr. Enligt skyddsmänn ns teori borde vi nu pålägga en så hög tull, att vi kunde stänga det engelska garnet ute, ty eljest skulle det öfversvämma våra marknader samt göra oss skattskyldiga och beroende af England, likasom vi i händels j af krig med detta land skulle komma att, sakna bomullsgarn. Men öfvers ämmades , våra marknader af bomullsgarn, skulle vijul, just få det billigare. England blefve lika : beroende af oss genom att taga spanmål för , sitt bomullsgarn, som vi genom att tagal bomullsgarn för vär spanmäl. Slutligen kulle vi i händelse af krig också kunna få lr bomullsgarn från andra håll. Men det ar(1 Ny i E a bete, som kunde ha varit användt till att yroducera bomullsgarn här hemma, skall dock nu vara ledigt! Ja, förutsatt att det icke finns någon annan sysselsättning än alt r producera bomullsgarn, och förutsatt att vill få bomullsgarnet från England gratis. Men c huru ästadkommas de två millioner, som vi 1 ifva för det engnlska bon ullsgarnet annat js I k än genom produkter af vårt nationella arså till innu js bete? Arbetets mängd blir således vida oförändrad eller rättare den bl större. Förut användes nemligen arbetet på 1 ett mindre ekonomiskt sätt, så att det gaflt mindre vinst, och det var blott genom tulf len möjligt att leda arbetet in på denna mindre fördelaktiga användning. Nu deremot användas de två millionerna på ett mera ekonomiskt sätt och kunna således hålla mer arbete i gång. Men härjemte å brukar. e detta för en half million mindre, och genom att spara denna utgift föröka de således sina inkomste pital och den del af det:a, som anv att lö ilta arbetet i gäng. Det är säledes icke s öfverdrifvet att antaga, att man genom attld upphäfva ett sådant skydd kunde sysselsätta In en half gång till så många arbetare ellerly ho m Ffa fr allöna dem en half gång bättre ä Det är mycket vanligt att framställa delk skyddande tullsatserna såsom försvarsmedel sg mot dylika åtgärder från andra staters sida. Frihandelnp, säger man, kan icke medgitvas I under annan förutsättning, än att fullkom1; lig ömsesidighet råder. Om en grannstat utestänger våra produkter från sina marknader, böra vi göra likaledes med dess varor, ty eljest måste vår nationella industri utan någon ersättning bära den förlust, som denna utestängning skall förorsaka den. s Det är utan allt tvifvel, att andra stater skada oss genom att inskränka den marknad, på hvilken vi kunna afsätta våra prols dukter, men vi förminska icke denna skada ly senom att inskränka den marknad, på hvil-g ken vi kunna köpa. Tvärtom föröka vi den. t stället för att afhjelpa det onda, man förer6 sakar oss, tillfoga vi oss sjelfva ytterligare k ett ondt. Hvilka äro de industrigrenar, som komma att lida af en annan stats inskränkande ätoärder? Det är de. hvilkas produkter funnit