Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Hertigdömet Lauenburg har för närvarande 8 pretendenter, nemligen: prinsen al Dolzig (augustenborgaren), konung Johan af Sachsen, hertigarne af Weimar, Alten burg, Gotha och Dessau, storhertigen af Mecklenburg-Sechwerin och hertigen af Strelitz. De holsteinska pretendenternas antal har i dessa dagar tillökats med prinsen aj Wasa, fältmarskalk i österrikisk tjenst. Såväl i Holstein som i sydliga delen af Slesvig klagar den stora allmänheten bittert öfver bördan af de tyska inqvarteringarne, hvilka äro så mycket mera olidliga som trupperna hafva pockande fordringar. I Holstein är man isynnerhet harmsen, emedan man der anser exekutionen .onödig. Jernvägen mellan Köpenhamn och Hel singör öppnades i onsdags högtidligen i nä varo af konungen, drottningen, kronprinsen och prinsessan Dagmar, jemte åtskilliga af ministrarne. Kl. 12 middagen satte festtåget sig i rörelse från Köpenhamns bangård. Alla stationer under vägen voro smyckade, med guirlander och Dannebrogsflaggor och öfverallt var samlad en talrik, högtidsklädd menniskomassa, som med lifliga hurrarop helsade deras majestäter. I Humblebeeksviken låg Östersjöeskadern och saluterade för tåget, under det en del af besättningen stod uppställd å land och helsade de kongliga med hurrarop. 1 Helsingör, der en ofant lig mängd flaggor svajade, hede samlats en oöfverskådlig menniskomassa, hvilken äfvenledes hurrade. KI. 4 intogs en diner på skjutbanan, vid hvilken åtskilliga tal höllos Kl. 7344 afoick tåget från Helsingör och återkom till Köpenhamn kl. 104. Den helsingö jernvägen går genom Nordejeellands vackraste trakter och tyckes isynnerhet som lustturbana komma att ha en stor framtid för sig. Från Köpenhamn skrifves till Snäll-Posten: Köpenhamn har under dessa fyra veckor haft besök af en mängd officerare, som begagnat sig af ett par dagars permission, och utan afseende på politiska åsigter ha de utvat sitt förmenande, att ett eventuelt fortittande af kriget skulle kunna verka mera 2 n förut, både öfvade och bättre som fiendens svag derföre att vi I mera spridt krigs vermakten skall är nu visserligen krigsmakts eller vi sig till ett gueril bl äu erföre att vi nu äro mera bekanta med såväl våra are och starkare sidor, och efter kunna begagna ett . der den fiendtliga öfifva mindre känbar. Detta möjligt, ehuru hvarken vår ärt lands beskaffenhet egnar akrig. Men det återstår likväl som en afgjord fråga huruledes och hurulänge vi sko a kunna härda ut med Jutlands besättande till och med i det fall, att de tyska landttrupperna hvarken komma fver Lilla Belt till Fyen eHer öfver Liimorden till Vendsyssel och Thyland samt Mors, och att vi till sjös kunna vara fienden öfverlägsna. Och oaktadt också med hänsyn till denna frågas afgörande enighet icke råder, så är det regeringen utan ikerligen tvifvelaktigt, om i yttersta nödfall må drista. sig att göra försöket; och, som sagdt, att vapenhvilan är eller åtminstone säkerligen skall blifva förlängd, antyder motsatsen, an tyder regeringens tvifvel om landets krafter och sin rätt eller pligt — hvad man nu vill kalla det — att längre fortsätta kampen.