Aftonbladet – 13 juni 1864, sida 3

slut att trotsa all blygsamhet och känslt för det passande. Esca uppfångade henues blick då hor drog förbi. Han märkte i sjelfva fackel skenet att hon blef blossande röd i ansig tet vid hans åsyn och för ett ögonblick sökte gömma sig bakom en bredvid henne vandrande prests väldiga lekamen; mer strax derpå hemtade hon sig åter och gick framåt med en småningom Pleknande kind och stoltare steg än förut. Han hade emellertid icke mycken tid at betrakta den stolta skönheten, hvars behag, sanningen att säga, hade gjort ett temliger lifligt tutryck på hans sinnen, ty processio nen, som nu hade passerat förbi honom, hejdades plötsligt af något hinder, och en förfärlig oreda blef följden deraf. Fackelbärarne skyndade fram 1 tåten. Silfverkon hade mer än en gång fallit och blifvit återsatt i en upprätt ställning. Gu dinnan sjelf var nära att dela samma öde, Den heliga sängen hade upphört. och i dess ställe skreko hundrade stämmor öfver hvarandra, somliga i vrede, somliga utmanande, somliga endast af bacchanalisk yra och munterhet. — Låt henne gå! utropade en. Håll iast henne! skrek en anuan. — Tag henne med dig, resonnerade en drueken okolytb. om hon är värdi rättar kon sig nog efter de hdlig nierna, och är hon ovärdig, erfara 1sis gudomliga vrede! hvad du gör!s inföll en mera fö ma. -— SHon är en romersk fl . en. — Hon är en utländska! skrek er annan. Hon är en mediska, — En span. skat, — En persieka 4 — En judinna: En judinna !s Det olvckliga upphofvet till allt detta oväsen, en ung tätt beslöjad, svurtkläde