Aftonbladet – 13 juni 1864, sida 2

ste och ett leende spelade kring hennes läp. par då hon tilltalade honom. Myrrhina säger mig att du är den per son, som i dag på morgonen bar till mig korgen med blommorna från Licinius. Hvar för väntade du inte för att medtaga hels ningar till min frände?4 Slafvens kind färgades af en högre rod: nad, då han tänkte på Automedons oförskämdhet, men han svarade ödmjukt: cOm jag hade vetat att det var er ön skan, ädla fru, skulle jag ha stannat i por tiken ända tills nu. Hon märkte hans skiftande färg och till skref den verkan af sin egen bländande skönhet. : tMyrrhina kände genast igen dig i folkhopen, sade hon nådigt; och ditt ansigie och din gestalt äro verkligen sådana att man inte lätt kan taga miste derpå i Rom. Jag skulle sjelf kunna känna igen dig hvar som helst. Hon tystnade i afvaktan på ett höfviskt svar, men slafven, ehuru icke känslolös för komplimangen, endast rodnade ånyo och bibehöll tystnaden. Valeria, hvars bevekelsegrund, då hon kallade honom till sin bärstol, endast hade varit en vanlig nyfikenhet att få se den ståtlige barbaren, som i så hög grad hade väckt Myrrhinas beundran, och som denna skarpsynta unga dam genast hade upptäckt midt uti folkmassan, fann sig nu i en hast helt intresserad af den främmande slafvens värdiga sätt och ädla hållning. Hon hade alltid varit svag för manlig skönhet, och här såg hon den i dess ädlaste SP Hon älskade högligen beundran från alla håll; och här kuude hon icke undgå att smickra sig med att hon skördade en osminkad hyllning på grund af tjuskraften i sina behag.