Aftonbladet – 11 juni 1864, sida 3

areken, för att falla på en fattig arbetares sufvud eller på en klumpig burbars skul:ror, medan Leonidas och Aleibiades ättng besvarade de skymfliga orden med en itande replik, som nästan alltid väude hopons åtlöje tillbaka på angriparen Om Rom fordom le öiverfiyglat och besegrat sin i civilisation tidigare försigsomna systers länder, syntes invasionen nu ulva tagit en helt och hållet motsatt riktuvg. Med den återsvaliande fioden hade medföljt eit sådant flöde af grekiska seder, erekiska bruk, grekisk moral och grek sopnst, att den kejserliga staden redgn höll å att förlora sina naturliga, utmärkande sännetecken: och sjeltva språket var så späckadti med fraser ur de besegrades ordbok, att det nästan var mindre latin än grekiska. De romerska damerna älskade synnerhet dessa välljudande stöfveleer, som cärvo den atheniensiceka vältaligheten en så melodisk ryihm, och deras utsöktaete emekord, deras ljufvaste kärleksjoller framhviskades på grekiska. Denna smidiga nation, som lika väl för: stod att lämpa sig efter slafveriets förnedring och beqvämlighetens njutningar, som den under ädlare tider hade hållit jemna steg med frihetens anspråk och de ansträngningar kriget kräfver, hade i Rom förvärtvat sig brorslouten i konst, vetenskap och äfven makt. De talungfulluste målarne och bildhuggarne voro greker; de företagsammaste byggmästerne och ingeniörerna voro äfvenledes greker. Retorik och vältalighet kunde endest läras i en grekisk skola, och matematiken ansågs oredig och onyttig, om den icke studerades med grekiska bokstäfver; den fashionabla sjukling, som icke ille rådfråga en grekisk läkare, förtjenade att dö, och det fonns endast en axtrötog i