Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 2

han framdeles skulle kunna begagna fö skilliga ändamål. Om han märkte mer än vanligt mod hos en krigare, öfverlägset karpsinne bos en frigifven, ja, äfven ovanlig skönhet hos en qvinna, tänkte han för sig sjelf att, ehuru Tan just icke för ögonblicket kunde använda dessa egenskaper, tillfällen dock kunde inträffa, då han kunde begagna dem till sin fördel, och antecknade dem sig till minnes. I närvarande fall, ehuru något öfvarraskad af att han icke förr hade sett den ståtliga, muskelstarka slafven bland tjenarne hos Licinius, hvars tillgifvenhet för britten hade befriat denne från alla lägre sysslor, och sålunda hindrat honom att komma i beröring med de besökande, beslöt han att icke förlora ur sigte en person, som af naturen var så väl danad att utmärka sig i fäktskolan eller på cirkus, medan hans hjerta genomilades af en grym, kallblodig känsla af tilllredsställelse öfver möjligheten att få sc en så kraftfull och välbiudad gestalt invecklad i en dödlig strid eller vridande sig i smärtsamma dödsryckningar. Dessutom låg det afund på botten af den stolta patricierns bröst, der han så vårdslös satt lutad mot kuddarne i sin förgylda vegn — afund i trots af alla förmånerna afrangrikedom och inflytande — afund ötver slafvens ädla hållning, yttre beheg och fria, manliga gäng. sOm han bade slagit till dig, Automedon, sade han, ur stånd att motstå frestelsen ait reta den bortiklemade yngling som höll bans tyglar; som han bara hade hade lagt ett finger på dig, skulle du aldrig mera fått from ett ord, och jag blilvit befriad från den bullersammaste och onyttipaste of mina tjenare. Släpp efter tyglarne litet från-hästen; ser du inte hur han tuggar på betslet? Och kör mig nu till baka till Forum.s Då vagnen hastigt rullade bort, kom Myrrhbioa äonu en z fram i portiken. Hon tycktes emellertid knappast fästa någon uppmtirksomhet vid det Portrullande åkdu