Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 2

är han sinnad att öfvertaga en del af de krigskostnader, som öSlesvigs eröfring har förorsakat.? Augustenborgska husets seger, som skulle lägga grundstenen till Tysklands enighet och enhet, hotar således att göra oenigheten och söndringen värre än någonsin. Att detta blir resultatet kan — såsom dansk Dagbladet riktigt anmärker — också blott för. undra de omogna och usla ledare, som den nationella rörelsen i Tyskland måste låta sig nöjas med. En hvar kunde begripa, att Augustenborgaren, när han en gång blefve suverän, skulle hafva precist samma intresse som de andra tyska småfurstarne och derför till det yttersta motsätta sig alla träfvanden, gående ut på att göra hans rike till en vasallstat under Frankfurt eller Preussen. Genom den augustenborgska pretendentens uppstigande på tronen skall Tysklands enhet få en liende till, och som revolutionen för ögonblicket är vanmäktig, måste hans bemödanden hufvudsakligen gå ut på att bibehålla fullständigt oberoende af Preussen, som vill, under von Bismarck på eröfringens väg och under liberala styrelser genom den allmänna opinionens påtryckning, söka ait förverkliga Tysklands enhet, genom att utvidga sina gränser eller genom att försätta de mindre furstarne i ett vasallförhållande. Dessutom kan augustenborgaren vänta kraftigt understöd ar sina under såter, som icke ha ringaste lust att blifvi preussiska. Detta inse de preussiska rege ringsbladen mycket väl, och de hafva för denskull ända från början motarbetat Augustenborgarens pretentioner. Det var blott den hårda nödvändigheten som tvang pre siska regeringen att erkänna dem, och n hon gjorde det, trodde hon sig kunna faktiskt ernå samma fördelar som genom en annexation. Nu ser det ut som denna plan skulle gå upp i rök, och Preussen vill derföre göra helt om; men sedan det redan gått så långt är det ganska ovisst, om återtåget blir så lätt som de ofticiösa bladen förmena.