Aftonbladet – 6 juni 1864, sida 2

stora konstitutionella sträfvandenuw inom vår verldsdel. Italien skulle eldas och stödjas i sina syften; Polen, Ungern och Donaufurstendömena jemväl i sina, hvarjemte det engelska och franska folkets intresse skulle stå vid vår sida. Från Sverge-Norge utginge dymedelst den impuls, som väckte nu domnade krafter. Tydligt och klart är att vestmakterna hafva ett stort behof icke blott att tillrättavisa Tysklands eröfringslystnad, utan, och kanske framför allt, att få den nya heliga alliansens? hemliga planer demaskerade, Värt svärd skulle fratetvinga en sådan demaskering. Kabinetterna, nyvar på sitt håll, skulle nödgas att intaga in naturliga ställning, hvarvid folkens påtryck ganska väl kunde tagas i peräkning. Att de östra stormakternas inre afsigter bära afvog sköld mot de vestra, kan man taga för atejordt. Blifver detta blott fullt utredt och klart, göra slutsatserna sig sjelfva. Ingår alltså icke Tyskland på fredsvilkor, öfverensstämmande med de jemkningsplaner, som, grundade på nationalitetsprincipens erkännande, kunna vara någorlunda ömsesidigt billiga, vänta vi — och troligtvis många med oss -— att svenska regeringen icke längre tvekar i hvad göra, utan ergär från ord till Vi förutsätta likväl härvid att krigsprogrammet skall stå i hufvudsuklig öfverensstämmelse med Frankrikes och Englands konferenssträfvanden, hvilka värt kabineu väl nu, men icke förr, bör hafva sig bekanta. Programmet, inskränkt härtill. skulle i väsentlig mån afväpna Byssland eller — i motsatt fall -— troligtvis väpnn vestmakterna.? den bö handling