Aftonbladet – 6 juni 1864, sida 2

Östgötha Correspondenten uttalar sig on den nuvarande politiska ställningen på föl I junde sätt: I sednaste nummer yttrade vi, att. efie vår uppfattning, förhållandena, till följd a Tysklands nu tydligt ådagalagda eröfrings lystnad, i och med detsamma blifvit så för ändrade, att Sverge, derest Tyskland full följer sin väldpolitik, svårligen kan under låta att väpnadt uppträda. Dervid förbise v icke de vestra kabinetiernas fredliga böjel ser och vacklande hållning; må vi till oci med antaga att de fortfara deri. Men: andra sidan är det otvifvelaktigt, att Sverge Norges uppträdande skulle försätta dess: kabinetter 1 nödvändighet att snart, om c genast, fatta ett definitivt beslut, och hvilket fall man icke kan betvifla på hvar sida de komma att ställa sig. Taga vi föj frigt i betraktande de vid påfvens snar väntade död förestående italienska rörel serna, Ungerns alltjemt under askan glö dande frihetssträfvande, Donaufurstendöme nas rörelser, den ännu icke fullt qvärfd: polska insurrektionen, Frankrikes medita tioner på slak lina samt Englands upprörd och gäsande folkvilja m. m. tro vi att ögor blicket är ganska vigtigt, äfvensom att e. kraftigt och beslutsamt ingrepp i hände: serna, äfven från en mindre stat, nu skull vara och blifva af den största effekt. Md Danmark hotas — enligt mångas åsigt — ännu icke hela norden. Hela den Skandnaviska nordens vilja betyder också någt vida mer inför Europas omdöme än dt isolerade Daumarks. Vårt svärd i dena strid, förenadt med Danmarks, skulle å en och samma gång ej blott elektrisera .e tre nordiska rikena, utan tilldraga sig hia Europas uppseende och alla fria folks syapatier. Danmark har hitintills gjort hud det kunnat. Det har dragit uppmärksarheten åt frågan, och alla ogilla Tysklars förfaringssätt, men ändock — förnekom-j det — famlar man liksom efter sjelfva råkgrunden i striden. Sverges-Norges upptidande nu skulle deremot fixera denna rätgrund. Striden, ifrån att hitintills ega n ganska complicerad karakter, blefve enbl och klar. Europa skulle inse att den gäkle den skandinaviska nordens existens. Ej blott det. Striden skulle jemväl på sama gång ånyo väcka till lif och kraft allade