Aftonbladet – 4 juni 1864, sida 2

Ignell sig först genom sitt stora arbete Grunddragen af Kristliga sedoläran, hvaraf första bandet utkom 1842, det andra 1846. Det var detta arbete, som först ådrog honom illvilja och förföljelse från den kyrkliga ortodoxiens sida. Detta framträdde isynnerhet, då man ville förhindra hans anställning såsom komminister i Katarina församling i Stockholm år 1845, hvilket försök dock strandade; sedermera stängde man med stor if er för honom hvarje ulsigt till befordran, ehuru man icke vågade inläta sig i direkt kamp med en man, som genom sin lärdom, sin entusiasm och sitt rena väsende, sin djupa och innerliga religiosite, innehade en så öfverlägsen ständpunkt. År 1843 utgaf Ignell sin ?Granskning af den evangelisk-lutherska trosbekännelsens förnämsta lärostycken; år 1844 Strödda predikningar samt ölversättning af Matters De tre ärhundradenas politiska och sedliga läror; 1845 Channings sista religionstal. Ar 1549 höll han i Stockholm en serie populära föreläsningar öfver den religiösa forskningens resultater, hvilka han äret derpå utgaf under titeln Kristendomens hufvudläror. Efter flera års trägna förarbeten började han 1855 sitt stora monumentala arbete -Menskliga utvecklingens historia, af hvilket 5 stora band utkommit. Under det en var sysselsatt dermed, har han tillika ntgilvit flera smärre skrifter såsom,t. ex. den förträffliga Den ursprungliga kristna tron och dogmtron (1861), i alseende på hvilssor Boström nyligen uttalat sir ; esteologer helt enkelt med tystnad gålt detta allvarliga och manliga sändebref, denna så vigtiga och så rent och djupt religiösa skrift; vi dare år 1862 Religionsvetenskapliga uppsalser; hvarjemte hun ombesörjt utgifvandet af Colanis predikningar i en af honom granskad öfversättning, somt skrifvit förord och anmärkningar till en svensk öfversättning af Renans Jesu lefnad. TT kroppsligt hänseende ytterligt svag och i många år lidande af lungsigtighet, altynade Ignell under de sista åren så starkt, att det verkligen måste betraktas såsom nägonting underbart, att han det oaktadt kunde fortsätta sina arbeten. Men med dessa fortfor han, man kan nästan säga, intill sitt si irag. Den nu genomgångna lång2 våra våren hade så medtagit honom, att han icke mera förmådde att gå ut. I söndags, då han skulle stiga upp och klädå sig, föll han tillbaka vanmäktig och måste sedermera fortfarande stanna i sängen. Men äfven här, ehuru matt han var, var hans ande klar och hans arbetsdrift rastlös. Han kunde sjelf icke hälla i en bok, men med hjelp af en läsställning, äste hon åtskilligt, bland annat korrektur på en skrift, som han hade under tryckning, och i går, dödsdagen, afslutade han reviderandet af Grunddragen af Christliga sedoläran, i hvilken han gjort nägra rätelser med afseende på en under arbete varande tysk ölversätltning. Det sista mäktade han icke sjelf läsa, utan det förelästes honom af hans hustru. Slutorden i denna bok lyda: Och härmed äro den kristliga sedolärans grunddrag afslutade. Såningsmannen sär sitt korn och går derpå bort. Och säden går upp och växer, så att han I der intet af vet. Fy jorden bär afsig sjelf först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt vete i axen. kFn kort stund sedan desse slutord voro lästa hade den ädle såningsmannen lugnt och fridfullt utandate sin i sista suck. Komminister Ignell sörjes af sn efterlefvande maka, Sigrid Florentina Lindmark, . med hvilken han 1845 inträdde i äktenskap och i hvilken han haft en öm och trogen deltagarinna i sina arbeten och sträfvanden, samt en fosterdotter. De som enskildt lärt närmare känna Ignell och varit hedrade med hans vänskap, skola aldrig förgäta honom; bilden af den ädle mannen, hos hvilken sjellviskhet uldrig epordes, af den skarpinnige tänkaren med det oskuldsfulla barnabjertat, skall alltid stå letvande för derua erinring. j