Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 3

upp hufvudet. Reformationen införde visserligen åter friheten i forskning. Men i samhällsinrättningen förorsakade den endast ganska långsamt några förändringar. Så kom den första, stora franska revolutionen och gaf en starkare och häftigare framfart åt protesten emot det bestående och dermed älven åt friheten. Den förde ordet frihet högst på sitt baner. Men denna frihet, om än aldrig så högt utropad, var dock hvarken rätt klart tänkt eller i klara ord uttryckt; än mindre vid verkliggörandet införd i lifvet på ett rätt välgörande sätt. Den var full af öfverdrifter och utsväfningar, hvarföre den ock snart gick öfver till sin motsats, tyrannict. I vår tid har friheten ändtligen blifvit den princip, som i aila riktningar allt kraftigare genomtränger och beherrskar lifvet. Om än ej allmänt utvecklad till fullt och klart medvetande, har den dock så djupt inträngt och blifvit så allmänt erkänd såsom ett ostridigt behof, att den ej mer ul något slags barbari kan utrotas. Våldet kan segra och triumfera för en tid. Det kan hånle ät de besegrades och förkrossades ångestrop. Men det kan numera ej alldeles tysta dem eller göra deras verkningar om intet. Friheten är en fjeder, som af styrkan kan böJjas:; men dock blott till en viss grad. När denna öfverstiges, springer den åter tilbaka genom sin inre spänstighet. Den kan möta motstånd; men den kan ej alldeles kulvas. Om vi se till hvad friheten i den nyaste tiden på alla sidor i samhällslifvet uträttat, så finna vi dess verkniugar utomordentliga. Den har hos oss, under våra egna ögon, på en icke så särdeles lång tidrymd, omskapat, eller är på väg att omskapa allt. Samhällets form har redan rönt inverkan af frihetens id: men ännu mer bar denna verkat förädlande och utvecklande på den anda, som inom denna form varit rådande. Och isynnerhet i alla de särskilda delar af samhällslifvet, der individen främst verkar för sin egen fördel och välstånd, således i alla arter af industri spåra vi dess välgörande inflytande. Hvem kunde väl för 50 år tillbaka drömma om de framsteg, som de industriella yrkena hos oss under denna tidrymd gjort. Och ännu synes detta dock endast vara en början. Får och kan det oafbrutet fortgå i samma fart, så skall väl innan kort den gamla jämmersagan om det fattiga Sverge, likasom hvarje annan gammal saga, förlora sin trovärdighet. Industrien behöfver frihet. Denna är dess rätta lifsluft. Förmynderskap förlamar dess krafter och söfver dess verksamhet. Frihet gör den företagsam, ger den håg, krafter och friskt hopp. Och om man billigtvis ej tager ett eller annat misstag, en eller annan missräkning i betraktande, så svarar i allmänhet utvecklingen och framgången mot den kraft, som en medgifven frihet väckt och lifvat, frukterna af arbetet frambringas i öfverensstämmelse dermed och förorsaka både allmänt och enskildt välstånd. Om än ett och annat reaktionärt försök framkallas, så får man ej undra deröfver. Det är ursäktligt, att några rädda lar känna bälvan, när farten börjar blifva allt f stark. Det kommer dock mest un på, utt hålla friheten inom de eg , som svara mot dess id. Friheten måste vara sansad, för-. nuftig, ädel, om den skall vara rätt gag-: nande. Den måste sjelf lägga på sig de band, som hålla den inom sin rätta gräns. Annars blifver den sjelfsvåld och yra, och verkar upplösande och förstörande, i stället för stärkande och utvecklande. Ingen ting kan, om det skall utveckla en ordnad och välgörande verksamhet, vara utan sin egen: förnuftiga lag, hvarefter det rättar s och. hvarigenom det begränsas. Friheten är ej förnuftig, utan blind och oförnuftig, om den ej inser detta, och derföre sjelf underkastar sig det nödvändiga tvånget. Annars kan den snart nog få läran känna trycket af bojor, som emot dess vilja blifva den pålagda.? j Programmet öfvergår derefter till en framställning af vetenskapens och särskilt naturvetenskapernas ställning till vår tid och den inverkan läroverken deraf rönt. Att författaren i denna fråga ställer sig på deras ida, som förfäkta den fria forskningens rätt, kan ej förvåna någon som vet att han sjelf är en af vårt lands vetenskapliga prydnader. Sedan författaren derefter kastat ex blick på de stora och mångfaldiga förbättringar, som våra läroverk i alla afseenden — till undervisningssätt, lokaler; undervisningsmateriel m. m. — på sednaste tiden undergått, lemnar han en kort historik särskilt öfver Örebro-läroverkets utveckling i dessa hänseenden. Denna historik har tillika ett stort allmänt intresse, såsom vittnande om i hvilken ofantlig skala den bildningssökande ungdomens antal under de sista årtiondena tillväxt i nästan alla delar af vårtland. Ännu står qvar i närheten af Örebro kyrka en gammal fyrkantig gråstensbyggnad med små gallerfönster och utseende af ett fängelsetorn. Det var ännu i seklets början stadens och ortens lärover.sbyggnad. Derifrån förflyttades det till en provisorisk lokal med trånga och otrefliga rum, till dess år 1534 en ny byggnad med ljusa och rymliga lärosalar blef färdig. Mäånga?, säger författaren, hördes då yttra en förundran hvartill detta öfverdrifvet stora utrymme skulle tjena.? Likväl hade redan i början af 1850-talet ungdomens antal så tillväxt att en utvidgning blef nödvändig. Den verkstälides ätven genom en tillbyggnad. Men efter några är, med en städse ökad ström af lärjungar, var lokalen åter otillräcklig, och det var nu ett större anslag begärdes och erhölls till uppförande af en ny byggnad. — Vi sluta vår uppsats med återgitvande af följande ord i programmet: i De enkla, men rymliga och ändamålsenliga byggnaderna, hvilka till största delen bekostats genom offentliga anslag, stå