Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 3

. kar er, är det icke så? af. bröt herr de Jonval, småleende. Jag sö ger biott det på icke vågar ... sMin he cAn! lat mig, men jag har, som det synes mig, rättighet alt försvara fru de Manufert, min nicce, mot inbillningar, som kulle a med alt störa hennes lugn. Hon bar berättat oss allt, min herre, ullt, till och med det I ädelmodiga och oförsigtiga be. drägeri, som hon. vågat för att rädda er.4 eBedrägeri 2 upprepade jag mekaniskt. SHor ni någousim kunnat föreställa er. min herre, att eretvinnan de Maulert kunde glömma hvad bon var yldig sin börd och sitt namn? Nåväl! efiereom man måste taga er ur denna villferelse vill jog berät er en liten historia. Min nidee fae varse blifvit den dåraktiga passion, com ni hyste för henne; hon var ti Irackligt säker på sig sjelf lör att icke finna sig förolämpad deraf. cafsedt ert sinpestillstånd. Morgonen af den dag då niskulle uppträda inför fumiljerädet såg hon er mycket nedslagen och bedröf vad. Hon har velat rädda er genom ett fom bed som er öfverspändhet förledde e) G p t förkunna inför alla. Derfört önskar äfven hon at pi tillsvidare förbli okunnig om hennes vis Hon pop pås att tiden och eftertankan skola gör er förståndigare och tillåta henne seder mera med er återknyta en vänska psförbin delse, henne värdig. I skolen då båda tv; skratia åt ett romaneskt missförstånd sk F utropade dog förtviflad; lemnt dödar mig! ag kastade mig i min förewidan på sän , gen. Allt omkring mig slörtade på en gång det var som om det varit verldens sist! stund, som om solen skulle slocknat p mig!