Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 2

De i London samlade diplomaterna tyckas anse sig vara kallade till att göra tull-; komlig tabula rasa i den danska frägan och att göra upp den på sådant sätt, som om det dervid icke behöfdes att fästa afseende på någonting annat än tilllredsställandet ar ögonblickets infall. Man tyckes vilja draga elt streck öfver all g statsrätt och al-: göra saken efter de oklara nationulitetsprinciper, som ömsom lyftas till skyarne och trampas i stoftet, allt som det konvenerar verldens miäkti Derest nationalitetens och folkviljans princip vore erkänd som en styrande grundsats i den europeiska folkiten, så skulle det vara fruktlös mödaj. r värt lilla land att motsätta sig dess användande på den slesvigholsteinska fr gan. Derest Ryssland läte polack ar, finnar och tscherkesser sjellva bestämma öfver sitt: öde, derest Preussen öfverlemnade åt polackarne i Posen och Schlesien att fritt) välja sin ställning, derest Frankrike läte romarne rösta om en fortsatt ockupation al pälvens hufvudstad, derest England hänsköte åt irländarnes skön om de ville qvarblifva i unionen med Storbritannien eller vara sjelfständiga, så skulle Danmark ej kunna beklaga sig öfver att samma grundsats tillämpades på de skiljaktiga elementer som hittills varit förenade i monarkien. Men nationalitetsprinceipen är ännu icke uppnijd till folkrältens yppersta lag, den blott en medbestämmande faktor i utveck lingen, hvilken måste underordna sig en mångfald af andra konsiderationer, och det finus således ingen anledning för oss att underkasta oss ett system, som vära vänner och fiender på det bestämdaste motsätta sig för sin egen del. Hvad som är föremål för tvist under konflikten med Tyskland är å ena sidan 155års successionsordning och å den andra öfverenskommelserna angående monarkiens inre ordnande. Det är oerhördt att en högtidligt afslutad europeisk traktat af så ungt datum åsidosättes af samma makter som ha a!slutat den, just i det ögonblick då den eventualiteten inträder, med afseende hva den blef ingången: det vittnar om en förfärlig upplösning i alla offentliga rättsförhällanden att en sådan egennyttig r rättskränkning tåles af de neutrala staterna, hvilka sålunda göra sig till medbrottslingar i en skändlig politi k förbrytelse. Men om detta oerhörda sker, om den för 12 är se-! dan högtidligt ingångna förpligtelsen brytes, om traktaten af den 8 Maj 1852 åsidoIsättes, så kan man derför icke göra ett streck öfver allt hvad som existerade förut. Bakom Londontraktaten — den erkända principen för danska monarkiens integritet som permanent — ligger en dansk statsrätt som ej kan skjut.s undan. Underkännes den på grund af de sednaste öfverenskommelserna tillvägabragta organisationen under förevänning att den ej ölverens mmer med den historiska rätten, så ätervända förhållandena derigenom till det förra tillståndet och i kralt af detta äro konungariket och Slesvig oskilj st förenade genom en och samma successionsordning Sedan Fredrik IV hade återerötrat Slesvig, blef det inkorporeradt i den danska kronan såsom ett injuria temporum fråntyckt stycke, och evig besittning af Slesvig är danska konungen garanterad ar England, Frankrike och Svergi Skall monarkiens integritet uppolfras, så är det följaktligen blott Holstein, hvilket kan lösryckas derifrån i kraft af tvilvelaktiga arfsanspråk på somliga delar och det tyska förbundets obestämmeliga myndighet öfver detta hertigdöme. OÖlver I Slesvig har förbundet ingenting. att säga; till och med det medelbi inflytande, det obetogadt gör anspråk på, är beroende deraf att Holstein fortfar att höra till den danska monarkien. Hvad som skull göras med Holstein om det ryckes från kronan, kan blifva en sak för sig; danska, ryska och oldenburgska pretentioner stå här emot hvarandra sedan det sist gjorda arrangementet blifvit kullstörtadt: men längre än till Eidern kan omstörtningen i allt fall ej hinna, ty i Slesvig är arfstöljden upphöjd ölver allt tvilvel secundum tenorem legis Regice -I Hålles Londontraktaten i helgd och inskränI kes tvisten till öfverenskommelserna från 1851—52, så kan det blitva tal om att utlinna någon på nationalitetsgrund hvilande anordning af de inre förhäållandena, för att derigenom afhbjelpa det hittills rådande split. I stället för tredelningen med ett danskt-tyskt Slesvig kan det d beias på en tvådelning af stulen, hvarigenom danska och ty ska hvar för sig få sitt bestämda och af hvartannat oberoende område. Det är en lösning som har sina stora skuggsidor, men som har den förtjensten att all främmande inblandning i konstitutionella och administrativa ärenden derigenom kan afskäras. Med andra ord: inom monarkiens område kan den nationella syn) punkten vinna sin rätt genom cn administrativ delning af Slesvig, utan att någon högre rätt derigenom kränkes. Deremot är det en skändlig orättvisa om man i en förment statsrätts namn först rifver ned Londontraktaten och rycker lös Holstein från monarkien och sedan plötsligt undanskjuter Danmarks statsrättsliga fordran på hela Slesvig och i kraft af nationalitetspriciper, som ännu ingenstiädes äro erkända som regel i folkrätten, tillika skär bort ett stycke af Slesvig. Vi taga för gilvet att vår regering skall göra bestämdt motstånd emot hvarje försök att sålunda sönderstycka Danmark och tillintetvöra danska nätionens sjelfständighet. Men skulle de bemedlande makternas förslag verkligen gå i den riktning som de sednaste underrättelserne gifva anledning att befara, så finns det ej mycken utsigt till att! kunna leda underhandlingarna in i det rätta spåret. Skulle det då komma derhän att Pa ansträngningar från danska sidan visa: