Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 2

till jernvägsstationen och der lick jag visshet. En af konduktörerna på: minte sig mycket väl att en herre, mycket liknande Placide, jd af ett fruntimmer som såg mycket bed d ut, hade mer än timma väntat på trainen (ill Dinant. 1 yttermera visso fann jag vagnen och hästarne qvarstående vid ett värdshusen der. Jog genomsökte kupen för alt se om ej den resande glömt något der, men fann ingenting. Jug lemnade min kamrat på ärdshuset för att invänta Plocide, som segt sig skola inom två dagar återkomma för att hemta vagnen, och reste derpå till Dinant: men der var det mig omöjligt att få vela något, i anseende till den mängd resonde som der inträffa. Jeg vandrade emellertid omkring i staden, besökte alla hotell och öfvertygade mig att Placide utan uppehåll fortsatt 1esan. Jag kvude då ingenting unnat göra, än att invänta honom. Jag bespejude noga hvarje anländande bantåg och följande deg emot aftonen fick jeg se herr intendenten i en första klassens kupe: jeg skyndade mig upp i en tredje klassens vagn, och då vi kommit till Viray, hoppade jag genast ned, sprang fram till en konduktör och lofvade honom en louisdor cm han wille gjfya mig den biljett, som lemnades af en passagerare, hvilken jag för honom ville utpeka. Det var redan mörkt och jag hade dessutom bundit en näsduk om hulvudet, så att jag ej var igenkänlig. Placide gick förbi mig: jog gaf konduktörn ett tecken, och hen gaf mig intendentens biljett, som var märkt: Spag, Då jag kom hem fick jag veta ait Fritz rest bort, och till råga olyckan återkom Elsassaren med det besked, att han förlorat er ur sigte, cmedan vagnen farit ut genom en bakport med ar och er följeslagare, hvilmig såle Pe