Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 2

mig med ett bref i handen. Det var från Bustien, Jag bröt det med fruktansvärd hjertklappuiag: det innehöll ungefär följande: sJag är mycket ledsen, herr Andre, att ej kunna meddela er SÅ spart ni rest nppst den kamrat, som skulle försöka finna vagnsspåren från det ställe, hvari: vän den person, ni vet, hade rest. Jag hade gjort kokt uti att afeända redan samma natt, ty hanhade kunja spåren, hvilka, då jag kom, redan voro utplånade på landsvägen, ända tills de, helt friska visade siz på en bider han väntade mig. Nu voro vi i å vår sak och jag förstod straxt att den uslingen Placid2 icke närmat sig utan snarare eflägsnat sig från staden. Efter en stund sågo vi att vagnen hade stannat; hjulspåren vcro djupare och spåren af hästaurues hofvar blandade om hvarandra, Jag trodde först att ce här mött någon, ty flera fotspår syntes på den fuktiga marKen; man dessa spår aterfunnos ej på nåoot afständ från vagnen. Jag insåg nu att den person som åkt i vagnen stigit ur här; fotsulan var så liten och spåret så lätt att man ej kunde misstaga sig derpå. Spåren af tvenne blackar utvisade att Placide hoppat ned från kuskbocken, Förmodligen hade den person som åkte i vagnen betallt honom stanna och nekat följa med honom längre, men blifvit tvingad att åter sätta sig upp i vagnen. Spåren lörde oss på vägen till Viray, men der förlorade vi dem. Emellertid var jag säker på att de farit ill Viray, eljest skulle Placide togit utaf på en biväg till Broussy. Vikommo till Viray, utan att erhålla några underrättelser, men jag förstod väl att de farit dit endaget för tt sedan resa med jernvägen. Jag begaf gra goda nyheter.