Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 2

nationalitetens förkämpar i politiken, att de, som kämpat kring Skandinavismens baIner, icke ha vågat att uttala sanningens slutledningar, är mindre lätt att förklara, och att de nu i afgörandets stund tiga dermed, måste man beklaga. Vestmakterna sägas nu ha föreslagit Sles,vigs delning efter nationaliteter: danska premierministern yttrade i att detta vore ett af de sätt att I q gan, på hvilka han aldrig skulle gå in, och t dock skulle det vara den bästa lösning på striden som Danmark kunde önska, till och med efter en seger, om den tyska delen af Slesvig kunde förenas med Holstein, den öfriga delen inkorporeras i Danmark och j! monarkiens två beståudsdelar förbindas s nom en personal-union. Och till en så j lösning tror Times korrespondent i Köpenlt hamn att danska folket nu skulle vara beli redt, efier hvad han genom samtal har kun1 nat erfara. Men att så är, framgår i sanning hvarken af regeringens eller pressens li l s a L yttranden, och det synes icke nu vara rätta tidpunkten att tiga, till och med om man skulle yttra ord, som läte illa i många öron. Det är icke första gången som fråjgan om Slesvigs delning på allvar föreligger Danmark. Den mest nationella och: frisinnade minister som Danmark egt, den al Mars 1848, gjorde denna lösning till sin lifsfråga, och störtades derigenom. Denna minister hade i sitt program, konungens j: svar till den ?Schleswig-Holsteins depu) tationen, yttrat, att den ville befiästa Sles6 vigs oupplösliga förbindelse med Danmark ( genom en gemensam fri författning, men it på samma gäng kraftigt värna Slesvigs sjelfI ständighet genom vidtgående provinsiella : institutioner, specielt en egen landtdag och särskild förvaltning.? Under striden med : Tyskland lärde den inse, att en närmare anslutning var nödvändig. Etter att ha afslutit ett vapenstillestånd, som i flera afse-. enden liknade det nuvarande och synnerli-: gen i det sätt, på hvilket det blef mottaget 1 Danmark, förenade Marsministeren sigl om det förslag, som då också framlades af: England, om Slesvigs delning. Men Fredik VII kunde icke förmå sig att gå in härpå, och det var då han uttalade de ödesdigra orden: ?Det skall icke ske, hvilka sedan räknats honom till så stor förtjenst, men hvilka efterverldens dom måhända skall tillräkna honom såsom ett stort ansvar. Pluraliteten inom ministören afträdde i November, och den nya ministeren ledde underhandlingarne i en riktning, som förde till krigets förnyande och slutligen till en: fred, hvilken i förening med de uttal, som : stodo i sammanhang med densamma, lade fröet till de förnyade stridigheter, som nu js ändtligen ånyo ha ledt till ett afgörande : med svärdet. l Marsministeåren stod icke ensam om sina åsigter. Flera män af betydenhet delade dem, bland andra J. F. Schouw, som i sin hi bekanta skrift vid tronskiftet hade så ekarpt uttalat sig för Danmark intill Eidern. Det : vur han, som fällde det bekanta yttrandet: Bättre ett äkta fyramarksstycke än en falsk . riksdaler?. Tidningen Fedrelandet, som redan förut hade yttrat, Patt man genom att lägga hela aecenten på Slesvigs odelbarhet s blottställer sig för att befordra ett ö rande, som kunce blifva skadligare Danmark än hvilken delning som helst?,j. innehåller i December 1848 en artikel, af hvilken följande ord förtjena att under nuvarande förhållanden återupprepas: Om det sålunda tyvärr blir föga savno-! likt, att Tyskland skulle kunna förmås att .alideles afstå från hvad det yrkat och gjort med afseende på Slesvig sedan Mars månad, så uppstår den slutliga frågan, hvad vi i sådant fall helst skulle bevilja Ty: land? Man synes hafva valet blott mellan två alternativer, nemligen antingen att finna l: sig uti, att Tyskland tår rätt att kontrol-! lera uppfyllandet af de vilkor, under hvilka I SMesvig kommer att ställas, eller att flytta: gränsen längre mot norr. Att det alternativet under inga omständighet I väljas, emedan det öppnar dörren för en böj lång följd af förvecklingar, under hvilka Danmarks egendomliga och sjelfständiga utmmas, på grund af det afseende som måste fästas på Tyskland, och under hvilka Tyskland skall tillegna i sig allt större och större inflytande i Sles vig, intill dess ett gynnsamt ögonblick att! bemäktiga sig detsamma inträffar — detta 1 hoppas vi skall vara tillräckligt ådagalagdt: i det föregående, och det återstår således ! J Å l veckling kommer att endast det andra alternativet, att flytta Slesvigs gräns längre mot norr. Detskulle vara falskt att förneka, att hvarje danskt hjerta blöder vi tanken härpå, men vi kunna : icke frångå, att det i detta afseende icke : är fråga om att göra en ny uppoffring, utan t blott att blifva medveten om, att dennal! uppoffring redan för längesedan är gjord, ij1 det den sydliga delen af Slesvig i väsen, anda och sträfvande verkligen är tysk, och: att det skulle blifva lika vanskligt att göra ! den verkligt dansksinnad (vi mena ej dansk-(4 talande, ty derom kan ej blifva fråga), som 1 det varit omöjligt för tyskarne att göra detI I Å i 1 5 nordliga Slesvig till tysksinnadt. Denna del af Slesvig skulle derföre städse dragas mot söder, och tynga såsom en kräftskada på den öfriga dansk-slesvigska staten, När det derför blott synes vare att välja mellan! nämnde båda alternativer, så torde valet icke vara svårt att göra: det är på samma sätt som med mannen, hvilken hade att välja mellan att genast mista ett finger och 4 att sedan få den öfriga handen frisk, eller ; att någon tid behålla fingret under oupp-) hörliga smärtor och med utsigt att skadan skall fortplanta sig till hela handen, som . I b han då förr eller sednare måste mista.