Aftonbladet – 31 maj 1864, sida 2

till jernvägen. Då jag gick förbi köketsåg jag Bastien der. Jag låtsade vilja tända en cigarr och stannade för att begära eld. Allt går braC, sade han hastigt. Jag var rädd att han skulle taga Martin med sig ; men han är qvar och den gamle räfven skall kanske föra oss på spåret till kulan. Elsassaren reser med er, för att följa grefven hem. om han kommer tillbaka. Hjelp honom så att han ej förlorar er ur sigte och begagna er af honom när ni så tycker. Om lyckan är med oss, hvilket jag hoppas, skall ni vid återkomsten hit få höra nyheter ot Min förmyndare satt redan i vagnen, jag satte mig upp bredvid honom. Jag bemärkte med förvåning en kappsäck, som stod på framsätet af af vagnen och som tillhörde mig. fär det mig tillåtet att fråga hvart vi bege oss, min herre? sade jag. Till Carlsruhe.4 Jag böjde på hufvudet, men svarade icke. Det tycktes mig väl att vi reste bra långt, men jag var icke missnöjd dermed; Bastien skulle på det sättet få fria händer. Att grefven utsatt Carlsruhe till vår bestämmelseort föreföll mig ganska naturligt, ty refven hade vänner der, bland andra herr e Jonval, Dianes onkel, och för denna oförklarliga duell behöfde han pålitliga vittnen. Vi anlände till jernbansstationen. Utkommen på platformen varseblef jag till min förvåning en kup försedd med grefve de Mauferts namn och afsedd för hans enskilda bruk, ett öfverflöd föga förenligt med hans hushållsaktiga vanor. Jag tänkte inom mi att han säkert ämnade göra denna resa på min bekostnad. På några stegs afstånd återsåg jag Elsassaren, klädd som förmögen borgare; han satte sig i kupn bredvid vår. Vi reste. Grefve de Maufert, alltid lika stum, började studera de tidningar han med fört. Jag kunde ej afhålla mig från attbeundra denna lugna beslutsamhet. Jag lutade mig tillbaka mot vagnsdynorna och försjönk i djupa tankar. Denna strid på lif