Aftonbladet – 31 maj 1864, sida 2

ke da Revolutionen i Donanfurstendömena. Vår korrespondent från Wien meddelar oss i ett bref af den 26 följande upplysningar om denna tilldragelse, som icke väckt stor uppmärksamhet, men som dock lätt skulle kunna blifva af mycket stor betydelse för de politiska händelsernas utveckling i Europa under den närmaste tiden: I Bucharest utfördes den 14 Maj ettstatsstreck, som alldeles efter franskt mönster utlofvar en splitter ny konstitution för de båda rumäniska furstendömena, Moldau och Wallachiet, under förbehåll att folket sedermera antager den. Ingenting fattades i efterhärmningen af den beryktade 2 Decem-Jber: kamrarnes upplösning, vallagens uppI häfvande, oktrojering af en ny statsförfattning och föranstaltande af en folkomröstning om denna med ja och nej. Allt detta berättigar bonapartisterna i Paris att säga: tout comme chez nous! Olikheten består nästan endast deri, att Napoleon lät rösta om projdenten och snart derefter om kejsaren, vilket genast innebar den nya konstitutionens antagande eller afslående; hvaremot furst Cousa framlägger sjelfva författningen för folket till omröstning. Men denna skall fock väl till märkandes, emellertid ega laga raft. e Det kan ej nekas, att furst Cousa väl valt sin tid. Europas uppmärksamhet upptages företrödesvis ar kobtlikten i norden, och derföre ha tilldragelserna i Bucharest väckt mindre uppseende inom den diplomatiska I verlden, än som skulle ha varit fallet under andra förhållanden. Väl hade en liflig korrespondens mellan Wien, London, Konstantinopel och Paris icke fattats. Afven här i Wien slogo herrar sändebud sina kloka hufvuden tillsammans, och isynnerhet konfererade Englands och Turkiets agenter lifligt med grefve Rechberg. Österrike är föga uppbygdt af händelsen den 14 Maj i Bucharest, hvarom mera längre ned. Porten ser, icke utan skäl, i hospodarens statsstreck ett nytt steg till det rumäniska oberoendet och har stor lust att genom en intervention återställa den suzeränitet, som Europa garanterat genom fördraget den 19 Augusti 1858. Men ehuru Ryssland eljest icke är någon synnerlig vän till furst Cousa, hotar detatt i denna händelse rycka in, ty artikeln 8 i nyssnämnda konvention stadgar, att det står det suzeräna hofvet, nemligen Turkiet, öppt att i godt förstånd med de garanterande ofven vidtaga erforderliga åtgärder-att återställa ordningen, om den sättes på spel. Häraf drager Ryssland den slutsatsen, att ingen af makterna får intervenera ensam. Konventionen är ursprungligen riktad mot Ryssland, och hofvet i Petersburg tager revanche, då det nu å sin sida åberopar den och förhindrar både Turkiet och Österrike att aktivt intervenera. Men långt mera än genom denna Rysslands hållning kände sig furst Cousa upppmuntrad af sinnesstämningen i Frankrike. Hans goda förstånd med Tuileriekabinettet är ingen hemlighet, om också hr Drouyn de Lhuys officielt icke vill veta någonting derom. Enär man förutser den förveckling, som påfvens död skulle kunna förorsaka i Italien, är i Paris hvarje diversion välkommen, som delar de österrikiska stridskrafterna. Emot metoden af ett stats streck, som opererar förmedelst den allmänna omröstningen, har Frankrike naturligtvis föga att invända. . För att förstå den vrede, hvarmed Österrike betraktar dessa tilldragelser, måste man erinra sig, att fördraget i Paris den 30 Mars 1856 för Donaufurstendömenas framtida tillvaro såsom stat uppställer grunddrag, hvilkas hufvudsyftemål var att skydda Moldau och Wallachiet mot de ryska protektoratsanspråken. Kejsar Nikolaus hade i sitt beryktade samtal med engelska sändebudet den 21 Febr. 1853 icke gjort någon hemlighet af, att han ansåg furstendömena såsom en sjelfständig stat under hans skydd, och han uttryckte sin önskan, att Serbien och Bulgariet måtte erhålla samma regeringsform. Det ville med andra ord säga, att Ryssland ville få hela Balkanhalfön i sitt våld, för att derifrån diktera lagar för Europa. De ryska truppernas öf. vergång öfver Pruth den 3 Juli 1853 var första steget att förverkliga dessa afsigter, hvilka genom Krimkriget kraftigt tillbakavisades. Fördraget i Paris skulle derpå sätta ett starkt bälverk mot detryska framträngandet mot söder och för detta ändamål i Turkiets kristna länder dana ett autonomt tillstånd, som å ena sidan skulle skydda dem för de turkiska pascharnes godtycke, ligt tillfreds, att sträfvandena efter ett ryskt rotektorat förekommes. Af detta skäl förlarades Donau fri och gafs en ny statsförfattning åt Donaufurstendömena, hvilken ställde dem så väl som hela det turkiska riket under Europas gemensamma garanti. Det är allom bekant, att Moldau och Wallachiet icke ha någon medelklass i ordets moderna betydelse. Under det bönderna ännu äro nästan alldeles omyndiga, befinna sig handel och industri i den judiska befolkningens eller inflyttade utlänningars händer. Den lilla adeln innehar jorden, och de 7—8000 bojarfarmiljerna utöra befolkningens egentligen myndigklass. nya författningen ur direkta val utgångna representationer, hvilka utom de vanliga lefilativa rättigheterna äfven egde att på ifstid välja hospodarer. Furstendömena ha gemensamt en centralkomitt, som består af 16, till hälften af regeringen utsedda men på den andra ställa dem så tillräckåda furstendömena erhöllo nu genom den aa NO