Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 2

STOCKHOLM den 27 Maj. Nationalbeväpningens utveokling. Man må huru man vill bedöma vår regerings politik i afseende på danska frågan, man må gilla eller klandra den, man må betrakta den såsom något i och för sig afslutadt eller ännu hoppas på möjligheten af en förändring deri och att tiden ännu icke är alldeles försuten — så qvarstår dock såsom ett bestämdt resultat Sverges isolerade politiska ställning för framtiden. Sedan Sverge ej ansett öfverensstämmande med sina intressen, eller möjligt i anseende till sina föregifna små tillgångar, att understödja Danmark, så finnes intet skäl att hoppas, det nägon annan makt hädanefter skall anse sig skyldig eller intresserad af utt understödja Sverge. Den enda stat, som verkligen skulle hafva ett stort och oi gt intresse deri, skulle ingenting kunna göra, då vi i det för Norden vigtiga och afgörande ögonblicket lemnat den i sticket och tillåtit dess fiender att behandla och förlama den efter sitt behag. Den lärdom vestmakternu genom sitt hittillsvarande förfarande mot Danmark gif vit små stater, i afseende på den hjelp de skulle vara benägna att lemna de sednare för jemvigtens upprätthållande, bör man förmoda skola djupt intränga i hvarje svensk mans sinne samt der qvarlemna den outplånliga öfvertygelsen, att man för bibehålande af landets sjelfständighet i framtiden måste lita i främsta rummet på sig sjelf, och på ingen annan än sig sjelf. En tillfällig misstänksamhet, för att ej tala om fiendtlighet, mellan dessa makter, en tillfälligtvis akommen dåsighet hos deras folk, eller en tillfällig fruktan hos deras regeringar för ett allmänt europeiskt krig som möjligtvis skulle kunna gifva nägon luft åt folkens betryckta ställning och i någon mån gynna folkviljans ökade inflytande — hvarenda en af dessa omständigheter är mer än tillräcklig för dem att utan betänkande uppoffra hvarje litet folks intressen, ja till och med sjeltständighet, som varit enfaldigt nog att förlita sig på det af dem så ofta utbasunade upprätthållandet af traktater och folkrätt och på det allmänna intresse, som hvarje stat likasom hvarje individ måste hafva, att vor beiryggad i besittningen af sin egenom, Och att regeringar, sådana som Rysslands och Preussens, hvilka lefva på att genom krig och eröfring draga sina folks uppmärksamhet från den inre utvecklingen, icke skola tveka att, uär tillfälle gifves dertill, begagna sig af dylika konjunkturer, torde med lika så stor säkerhet kunna antagas. Man bör väl akta sig för den bedrägliga illusionen, att England eller Frankrike ovilkorligen skola uppträda till Sverges försvar, om det faller Ryssland in att låta en armkär inrycka i Norrbotten, eller besätta Gotland, eller öfverrumpla och utplundra Stockholm. Och Ryssland skall utan tvifvel anse sig fullt berättigadt till någon af dessa handlingar genom den ganska tydliga ställning Sverge intagit till detsamma under sednaste årtionde, en ställning som för öfrigt är fullt öfverensstämmande med nationens naturliga antipatier mot en makt som gjort den så mycket ondt och har en naturlig tendens att framgent göra det. Och att Tyskland, sedan danska kriget visat hvad det kan våga, icke skall underlåta att göra få de största ansträngningar för att anskaffa en örverlägsen flotta, hvilket numera i det närmaste blifvit en ren penningsak. samt sedermera vid gynnsamt tillfälle hjelpa den käre vännen att dela rofvet, detta torde äfven kunna tagas för gifvet. Alla dessa betraktelser mana oss att med ökad eftertanke öfverväga, hvilka medel vi hafva till sjelf ar. Den gamla sanninen, att små folk för bibehållandet af sin sjelfständighet måste göra vida större uppoffringar, än stora nationer, erhåller en ökad vigt och betydelse genom den isolerade och nästan hjelplösa ställning, i hvilka de förra, isynnerhet om de ej kunna besluta sig att hjelpa hvarandra, mäste komma genom stormakternas dels eröfraude, dels egoistiska politik. Vi upprepa ännu en gång en I i som i detta blad flera gånger bl framlagd, vemligen att ett stort land, såsom t. ex. Frankrike, hvilket numera torde räkna närmare 40 millioner invånare, blott behöfver uppsätta 1 eller högst 1!2 procent af befolkningen, för att icke allenast med säkerhet kunna försvara sig utan derjemte älven föra utländska krig: men Sverge kan icke med 40,000 eller 60,000 man mot en öfvermäklig fiende försvara en areal, som är lika stor med Frankrikes, men icke tiondedelen så tätt befolkad, samt derjemte i anseende till dess längd i förhål-. lande till bredden erbjuder en öfver allt tillgänglig anfållsfront; som är längre än hela Frankrikes kuststräcka, Danmark har under pågående krig uppsatt 2!2. procent af befolkningen. Schweiz är beredt att när som helst uppsättå 42 procent vid första uppbådet med 2!2 procent landtstorm, d. v.,8. 7 procent af hela befolkningen. Vår stående här ut-ör tillsammans med flottans manskap 1 procent af befolkningen: den disponibla: beväringsstyrkan uppgör till 22 procent deraf, fastän blott en ringa del äf beväringen, till följd af en enligt vår åsigt felaktig mobiliseringsplan, är beräknad att vid krigets utbrott införlifvas med stammen. Lyckligtvis för mindre stater, finnas i af seende på armorganisation och krigföring issa lagar, som äro i högsta grad gyunsamma för den försvarande. Den allra mäkhgaste stat k.n nemligen för krig utom egna gränser, blot använda en del af sin stående