Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 2

GREFVINNAN DIANE) ROMAN Ar MARIO UCHARD. (Öfversättning.) XXIII. Jag vet icke huru länge denna sömn räckte, men jag väcktes hastigt af en brännande känsla i halsen: det var som om man velat strypa mig. Jag slog upp ögonen, det var nästan mörkt och grefve de Maufert stod böjd öfver mig. Han höll Dianes medaljong i handen. fAvarifrån hor ni fått deona?? sade han. Jag förstod ieke strax hvad han menade. Oh! återtog han, det är nu icke mera tid art göra undanflykter! Svara om ni ej är en skurk! Detta är en pant, ett minne af denna sublima kärlek, som räddat er undan vansinnet, är det icke så? Hon har gifvit er den, hon er älskarinna, utan tvifvel .. Vid denva skymf sprang jag upp och vi stode nu midt emot hvarandra med hotande blickar. Jag hade dock ieke förlorat min sjelfbeherrskning. sJog beklagar ert, sade jag till honom; era förolämpningar halka mig förbi, Han gjorde en häftig ätbörd, men jag rörde mig ej ur stället och mötte stolt hans blick. ! Döda mig om ni vill! sade jag lugnt; Ani för ärfvo mig.f En dödlig blechet spridde sig öfver hans drag och en förbannelse trängde sig fram öfver hans läppar likt ett vilddjurs ryiande; men han störtade hastigt bort till tönstret, öppnade det, och inandades den skarpa aftonluften, som om vreden varit nära att sväfva honom. : Jeg stod qvar, tyst och orörlig, Då min ) Se A. B. nir 104-104, 107-119, 112-419.