Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 3

Oh, visst icke min herreX, afbröt Tony. eHerr Placide har visst icke hotat mig; värtom har han lofvat mig två hundra francs i lönetillökning om jag skulle säga som han sade . Min förmyndare sprang upp. Det är falskt utropade han. fDet är enfaldigt! Jag måste bedja herr grefven bemärkat, svarade Granger helt lugnt, Satt denna sak endast rör herr grefvensintendent, denne herr Placide, hvars namn återfinnes såsom käljon till alla de rykten man ulspridt, som ensam sett de föregifna anfallen af vansinne, som i en till domstolen ingifven skrift anlydt dem, och som man ej ens vågat hitkalla... Nog, nog!4 utropade jag och steg upp, ag också. En dylik strid skulle förnedra min sak.? Vid ett tecken af domaren lemnade Tony rummet. Jag protesterar mot detta vittnesmål?, sade grefven. Förmyndarerådet må afgöra den saken, svarade Granger; vi bedja nu herrar läkare vara goda afgifva sin förklaring, hvilken vi afvakta innan vi fullfölja vära klugomål. Denna läkarekonsultation som jag förut så mycket fruktat, var nu för mig blott en lek; ögonblicket att krossa förtalet var kommet, jag kände mig ega kraft dertill. De båda lärda männen gjorde mig eu par frågor med en viss förlägenhet: jag svarade dem helt djerft. sOh! behandlen mig icke som ett barn! utropade jag stolt. Jag kan utan oro undergå det äskade profvet, jag skall sjelf hjelpa er att undersöka min hjernas törmenta sjuklighet. Måste jag svara på den: