Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 2

eftergifvenhet och återkallelsen al det beångna traktatsbrottet åter skulle upprätta e nödiga preliminärvilkoren och möjliggöra fredens bibehållande. Äfven sedan detta hopp slagit fel, då med den 1 Jan. den traktatsvidriga grundlagen för Slesvig icke allenast ej var återkallad, utan ock trädti verkställighet, ha de både tyska makterna icke velat göra bruk af sin rätt. De hafva ännu i det ögonblick då Danmark hade nödgat dem att vidtaga krigiska mått och steg genom depeschen af den 31 Jan. 1864 förklarat, att de ej hade för afsigt att antasta danska monarkiens integritet. Men de ha tillika uttryckligen förklarat, att de genom Danmarks fortsatta hårdnackenhet kunde bli tvungna till uppoffringar, som skulle göra det till en pligt för dem att uppgifva 1852 års kombinationer och söka komma öfverens om en annan ordning med de makter, hvilka undertecknat Londontraktaten. Detta fall har nu fullkomligt inträdt. Danska regeringen har drilvit sin hårdnackenhet ill det yttersta, och fortsatt det väp. nade motståndet ända intill det sista ögonblicket. Efter allt hvad som nu skett, kan preussiska regeringen på intet sätt längre anse sig bunden vid de förpligtelser, hvilka hon den 8 Maj 1852 under helt andra förut: sättningar ingått. Denna traktat är af Preussen endast med Danmark afslutad och icke med de andra makterna; ratitikationerna derå ärc endast utvexlade mellan Köpenhamn och Berlin, icke mellan Berlin och London el. ler Petersburg. Men äfven om Londontrak: taten hvilket vi på intet vis vilja medgilvv — hade haft för aftsigt att fastställa förplig telser emellan oss och de neutrala m terna, så skulle dessa förpligtelser nödvän digt bortfalla med sjelfva traktaten, så snar som denna blifvit ogiltig derigenom, att dess förutsättningar icke ha blifvit uppfyllda. Preussiska regeringen betraktar sig der. före i öfverensstämmelse med förklaringen af den 31 Januari för alldeles löst från hvarje förpligtelse, som skulle kunna härledas w 1852 års Londontraktat, samt anser sig för berättigad att taga i betraktande hvilken som helst annan kombination, alldeles oberoende af berörde traktat. Att en lösning af denna fråga, hvars europeiska betydelse preussiska regeringen aldrig har misskänt, nu må i gemenskap med de andra stormakterna försökas, följer af det politiska för hållandets natur; det är blott detta naturliga förhållande, som preussiska regeringen erkänt i sin förklaring af den 31 Januari 1864. Genom att efterkomma Englands inbjudning till konferensen har hon de facto visat sig beredd till att i förening med de öfriga makterna söka och skärskåda ulvägarne till frågans lösning; detta och ingen ting annat kan vara konferensens uppgift. Berlin den 15 Maj 1864. cv. Bismarck,