Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 2

Engelska bladet Standard yttrar sig om konferensen på följande sätt: ?Vi hänskj till allmänhetens sunda förstånd och rättskänsla följande frågor: — Ha vi ej underkastat oss förolämpningar, visat fruktan, förlorat våra allianser, bragt olycka öfver Europa och skam öfver oss sjelfva, skyldrat på ett barnsligt sätt med vår flotta, krupit för hvarje hotelse, låtit främmande inflytelser sätta gränser för vår nationella gästfrihet och satt oss ned vid ett konferensbord, som kontinenten betraktar med hånlöje och England med vämjelse? Premierministerns favoritsats i månget klingande tal har varit ett vädjande till sanningens och rättvisans principer. Viha nu öfvergifvit bådadera; vi ha öfverlemnat Europa åt plundring. Ty hvem kan vil tro att, ifall Stora Britannien tillåter Danmarks faktiska undergång, de svagare ternas öfversvämmande af de mäktig skall inskränka sig till Jutland? Detta är blott ett experiment, anstäldt för att utforska England, Frankrike och måhända Ryssland. Om dessa nu ej göra något motstånd och icke uttala sitt veto, så följa snart i ordningen andra offer, ty jättarne, Upp: muntrade af en enstaka framgång, skola snart komma att hungra efter mera rof. Och slutligen kunna vi sjelfva uti vår nesliga isolering blifva uppmanade till en kamp för vär egen tillvaro, och hvar skulle vi väl då finna en vän? Icke i Östersjöns protestantiska stater, icke i Preussen, icke 1 Österrike, icke i Ryssland, allraminst i Frankrike, hvilket af grefve Russell har fått veta att Europas affärer kunna skötis och bevakas utan medverkan eller ens ett räd från Englands sida. PSålunda äro vi lemnade att utföra vår snöpliga roli på konferensen, hvars bord äro fulla med bevisen på våra brutna löften och förfalskade förklaringar. Våra eskadrar visa sig ej längre på öppna sjön, utan draga sig med blygsam höflighet tillbaka i hamn; vår enstaka fregatt kryssar fram och åter i Helgolands farvatten, och Pereat Danmark utgör mottot vår nuvarande utländska politik. Ja, Danmark kan gå under, men från dess ruiner kan en dag uppstå den Nemesis, som skall lära en stor nation att icke uppoffra sin storhet genom att tåla den lismande odugligheten, sällsamt parad med det envisa öfvermodet hos en minister, till själ och hjerta ytterligt denationaliserad.? are