Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 2

de afslöjade all den smärta som dolde sig i djupet af denna ädla och rena själ: för första gången darrade hon inför sin man; min lycka tryckte mig likt ett samvetsqval. En beljent inträdde och yttrade några ord till grefven, hvarefter han lemnade salongen. Vi voro allena; jag bäfvade, ty jag läste i henues tankar; hon bemärkte min hastiga sorgsenhet. SAndre4, sade hon, oroa er icke öfver mig; jag mår icke rätt väl, men orsaken till mitt bekymmer har upphört, sedan jag ser att ni återfått ert sjelfförtroende. SAh!S utropade jag, jag skulle icke vara. er värdig, om jag icke förstod er. Hon darrade. Jag såg det. Förlåt mig, fortfor jag, fom jag återväcker er smärta, men jag vill läka den vv Min syster, Gud ser 038 och dömer oss. Tror ni ej att min mofs ande hör oss och välsignar oss? Det finnes en kärlek, som har sitt hem i himmelen. I morgon reser jag och då ni, när jag är borta, tänker på er broder, glöm aldrig att han vördar och tillber. er och att ni räddat honom. Oh5, sade hon upprörd, hvad betyder min smärta, mitt lif, om ni blott undkommer denna olycka? Andrå, jag har gifvit er mitt hjerta, det är allt hvad jag eger men jag ångrar det icke... Tänk icke på mig, blott på er sjelf, er framtid, erlycka. Ni skall vara stark, är det icke så?4 tHvad kan jag hädanefter frukta? Med ett enda ord har ni gifvit mig en ogenomtränglig sköld. Sjelfva vansinnet skall icke kunna ur mitt hjerta utplåna er bild. Det är den som är mitt hopp, min stolthet, mitt förnuft! Hon räckte mig handen. SGud beskyddar ossX, återtog hon med ett himmelskt småleende, jag fruktar nu