en Bismarckska noten till grefve Bernsdorfi i London, hvarigenom Preussen förklarar Londontraktaten af 1852 för upphäfd, är at följande lydelse: ?Då man kan förutse, att frågan om de tvenne tyska makternas förhållande till Londontraktaten af 1852 kommer att skärskådas på blifvande konferenssammanträden, finner jag mig föranlåten till att dervid framställa följande anmärkningar. Anda intill konung Fredrik VII:des död kunde de tyska makterna hoppas, att Danmark skulle efterkomma de mot berörda makter ingångna förpligtelser, och att härigenom samt tillika genom suceessionslagens framläggande för ertigdömenas ständer den i Londontraktaten atsedda successionsordning skulie ha kommit till laglig stadfästelse innan ett tronombyte kunde inträda. Med konungens död bortföll emellertid icke blott denna förväntan, utan efterträdaren tillkännagaf genom kungörelsen af den 18 Nov. genast, att det icke var hans afsigt att uppfylla berörda förpligtelser. Preussiska regeringen har derpå oförtöfvadt föästat uppmärksamheten på det nära sammanhanget emellan dessa förpligtelser och den åsyftade successionsordningen — jag behöfver bland annat blott hänvisa till min skrifvelse af den 23 Nov. — och flera gånger förklarat sig hädanefter berättigad att icke vidare betrakta 1852 års traktat såsom bindande för Preussen. Att det icke genast uttalade sitt tillbakaträdande från densamma, skedde blott i afseende på de öfriga makterna, och i det hopp, att Danmarks