Aftonbladet – 24 maj 1864, sida 3

HICUTCINIMGITHG al VUIKSTOPSAHIINSCHR på 1GIP5vold, hade den vanliga processionen till Kroghstötten (monumentet öfver Kristian Krogh) -försiggått under musik och entusiastiska sånger. Vid det smakfullt smyckade monumentet höll teologie kandidaten Hans tydelse. rop, drog processionen ned till Jernvägstorget för att vänta på återkomsten af deltagarne i festen på Eidsvold. Ett extratåg, som afgick kl. 7, förde nemligen deltagarne i Eidsvoldsfesten upp till Eidsvoldsbacken, hvarpå de efter slutad gudstjenst i kyrkan derstädes vidare befordrades till Eidsvolds bruk. Liksom sjelfva festen, så voro äfven de särskilda anordningarne under festtåget lyckligt utförda: hufvudstationen var festligt dekorerad, likaledes voro flera af mellanstationerna smyckade med flaggor och guirlander och isynnerhet utmärkte sig Eidsvolds station. Tåget ankom på utsatt tid till Eidsvold; vid ankomsten mottogs man med salut från ångfartyget ?Dronningen, .som låg och flaggade midt emot stationen. Efter en kort paus drog man i procession till Eidsvolds kyrka: först de fyra ännu lefvande Eidsvoldsmännen, Haslum, Konow, Blom och Illerud, sedan storthingsdeputationen, statsrådet, höiesteret, de inbjudne, festkomiterna och slutligen de öfriga deltagarne. I den med band i nationalfärgerna, guirlander och blommor festligt dekorerade Eidsvolds kyrka hölls predikan af biskop Arup. Sången under gudstjensten leddes af en utmärkt kör af Christiania sångföreningar under anförande af hr Behrens. Till fortskaffande af deltagarne voro 300 hästar uppbådade, som, efter slutad gudstjenst, förde samtliga deltagarne till det 34 mil från kyrkan belägna Eidsvolds bruk, der en festmiddag var anordnad. Den byggnad, hvari riksförsamlingen 1814 höll sina möten och författade vår Grundlov, var festligt smyckad: i en hallcirkel framfor byggnaden voro planterade norska flaggor och en emakfull samling af standarer:; fönster och ingängar voro omslingrade af guirlander af löf och blommor, som omvexlade med vackert anbragta flaggor och vimplar; vestibulens väggar voro behängda med sköldar, i hvilkas midt stodo namnen på landets särskilda valdistrikt, medan en praktfull dekoration af blomster och löf omslingrade det hela. Middag intogs i första våningen, derpå begaf man sig till andra våningen, der en elegant desert serverades. Här voro dekorationerna ännu praktfullare: rikssalens väggar voro behängda med alla de porträtter ut konstituenterna, som Eidsvoldsgalleriet eger; bakgrunden var röd och besådd med gyllene kronor, medan norska flaggor bildade ramen; från denna vackre bakgrund höjde sig de hvite bysterna at våra fem konungar sedan landet blef sjeltständigt: i midten stod konung Carl, på hans högra sida Oscar och Carl Johan, pa hans venstra Carl XHI och Kristiar Fredrik. nung Oscars, voro modellerade af bildhuggaren Ole Fladager, som det i hög grad lyckats att gifva dessa byster ett hf, uttryck och likhet, som är så mycket mer att beundra, som konstnären knappast haft annat till vägledning än mynt och porträtt af dessa konungar. Konung Oscars byst var en afejutning af bildhuggaren Hansen. Framför bysterna stod talarestolen. Midt få den ena långväggen hängde Norges Grundov i en ekram, omslingrad af praktfulla blommor; midt under denna hängde porträttet af Magnus Falsen och tramför detta porträtt stod ett bord, hvarpå låg ett facsimileaftryck af Grundloven i original, praktfullt inbundet i rödt sammet, med silfverbeslag och prydt med Norges vapen i guld; boken var i guldsnitt och innehöll utom alla namnen 1 facsimiler derjemte alia de under namnen anbragta sigill. Rundtomkring i sidorummen serverades deserten. Sedan denna intagits, besteg prosten Vogt, medlem af Eidsvolds festkomite, talarestoen, för att föreslå konungens skål, som under salut från ett bakom byggnaden planeradt batteri och hurrarop tömdes med lifig acelamation, hvarpå statsrådet Stang ippläste följande telegram: Jag ålägger hr statsrådet att i den krets, som är samlad på det minnesrika Eidsvold, rambära min varma helsning och uttrycket f mitt deltagande i den fest, som rundt omkring i landet samlar det norska folket tacksamhet mot Gud, som för 50 år sedan ned friheten också skänkte det andan att örtjena och bevara frihetens välsignelse. CARL.? Under anförande af hr Behrens uppstämle derefter en sångarkör en sång at Björntjerne Björnsen. Derpå höll presidenten Tarbits under täta bifallsrop talet för dasen. Denna skål tömdes med hänförelse inder salut och starka hurrarop. Institutöreståndaren Hartvig Nissen föreslog skåen för Storthinget. Derpå föreslog lektor Daa skålen för tidsvolds konstituenter. Under entusiastiskt ubel blefvo de fyra varande konstituenerna uppmanade att framträda; då de viade sig, mottogos de med lifliga bifallsrop, amtmannen Blom på kamraters och ägnar tackade för den uppmärksamet som visats dem. I det amtmannen i orta drag skildrade landets och folkets. tilltänd 1814, yttrade han den önskan, att ;rudlove-festens hundrade årsdag måtte ras med samma glädje som i dag (Lifligt ifall och hurrarop). Ett telegram från 18 norrmän, som i Göeborg firade dagen, upplästes, hvarpå preidenten Harbitz tackade Kristiania och vidsvolds kommuner för hvad de gjort för agens högtidliga firande. Dermed slutade festen och man begaf sig u på återvägen, dock först sedan man på ppmaning al professor Brock, att på detta ninnesrika ställe höja ett hurra för Henrik Vergeland, uppstämt 9 kraftiga, af salut och andklappningar åtföljda hurrarop. Till Kristiania återkom man klockan 0 7. rån Jernvägstorget drogo samtliga deltaarne i förening med de olika korporatioer, som infunnit sig med fanor, i högtidie procession till Slottsbacken. Oaktadt Brun ett tal med anledning af dagens beSedan talet helsats med skallande hurraAlla dessa byster, så när som kort